Jag har sedan fjorton års ålder skrivit hur jag känner i böcker utan rader, ingen ska bestämma vart jag ska skriva och inte! Inte som en dagbok, långt ifrån. Nej, jag har skrivit som det känns och inte som det ska. Tänker inte förklara då det bara är jag och privat. Är gärna personlig i bloggen, men har i verkligheten mycket svårt att visa för mycket av det som är jag. Dessutom tvivlar jag på att det finns de som är tillräckligt djupa för att förstå vad jag menar.

I alla fall, det var inte det jag skulle skriva om. Nej. Jag hittade en av dessa bäcker utan rader precis. En gammal. Med guldigt omslag. Najs.

I den har jag gjort en lista:

"Att göra innan jag blir sexton"

Hångla

Tjäna minst hundra kronor som gatumusikant

Skriva färdigt en bok och skicka in den till ett förlag

Bra målsättningar tycker jag. I bra ordning. Minns att jag skrev den natten innan min femtonårsdag. Min kusin var här och jag smsade med boys om mitt avsluta fjortisliv och tår. Ehm, jaa. Dessutom klädde jag tydligen ut mig i diverse skumma outfits, till min kusins stora, ehm, lycka?

  Dygnet efter åkte jag snowracer efter fyrhjuling.

Fick ha mina fötter i Josefs armhålor då mina frusit till is.

Insåg att min mage inte behövde gömmas i stora tröjor.

Träffade fina Jonathan som hade vart borta ALLDELES för länge.

Hångla - Är väl det enda jag faktiskt gjorde det året, av sakerna på listan. Ärligt talat så har jag aldrig hånglat så mycket i hela mitt liv som jag gjorde då. Jag skaffade mig en bred referens i kyssar och smaker.

Samtidigt var allt alldeles för nytt. Hångel och förväntningar som ställdes när man gick in i ett seriöst förhållande, någonting som skrämde mig mer än döden. Men när jag väl kom över min egen visuella kulle flöt saker på bra. Jag började inte bara hångla, jag började även äta mat, låta Josef hålla mig i benen när jag skulle tvätta mitt hår, använda hippieband, tycka att jag själv var grym, för att bara nämna några få.

Ärligt talat så var jag jäkligt glad både juli och augusti 2009! 

Jag kryssade precis i rutan och skrev till det där med referens av kyssar och smaker.

På något sätt är jag ändå stolt över allt vi gjorde.

Jag tjänade mer än hundra kronor som gatumusikant, men då hade jag fyll sexton.

Och boken är inte klar, även om den är på god väg!

Man kan inte lyckas med allt, men försöka, igen och igen. Och igen.'

Min historia är inte hemlig på något sätt.

Jag vill bara inte tvinga på den på någon.