Dag 1

Det här är jag

Vem är jag? Är jag? Att vara, ha varit, kommer att bli.

Jag är en konstnärssjäl. Udda, tidvis och bitvis verklighetsbefriad.

Har en öronbedövande rädsla i att vara som någon annan eller att passa in i någons mall. För, sån är inte jag.

Jag har en obotlig längtan efter att få göra någonting stort. Som får alla att minnas mig och allt jag är.

Jag pratar ofta så att inte alla förstår. Alla behöver inte alltid förstå.

Jag är allergisk mot ordet normal och vanlig.

Jag går igång på Svensk grammatik och älskar svenska texter och artister.

Ofta lånar jag andras texter för att förklara hur jag känner. Detta av två anledningar.

Ett – det är så jag känner och kan inte förklara det på något annat sätt.

Två – jag tycker det är fint.

För poesi är fint. Finare än allt. Finare än dina ögon när du såg på mig.

Jag kallar mig själv Prinsessa men passar inte in i mallen prinsessa som människor byggt. Nej. För prinsessa är ingenting man ärver eller förtjänar att kallas. Nej. Det är någonting man känner i hjärtat.

Prinsessan Bianca Jensen Långstrump af Lagerlöf.

Det är jag

Mitt fullständiga namn.

Fröken Svår också.

Såklart.

Och jag är bubblig och skrattig och sprallig och full av energi.

Du skulle bara veta.

Lätt på utsidan, komplicerad på insidan.

Vad nu det betyder.

Troligtvis att det gör ont i både dig och mig om du försökte lära känna mig på djupet.

Dessutom hatar jag facebook över allt annat på jorden. Lika mycket som jag älskar Lars Winnerbäck.

Jag har nog både en släng av aspbergers syndrom och schizofreni. Men det är nog bara charmigt.

Jag är en konstnärssjäl som blivit ärrad och skuren i. Men det är jag och jaget jag är kommer de som skurit i mig en dag acceptera. Det är jag säker på.

Och jag, jag är så mycket bättre än du vet. Mycket större än du vet.

  Snygg är jag också.

Till och från.

Som du kan se.

.Men lägg armarna runt mig och slit ut vad jag har

Och gräv i detdunkla men sök inga svar

För jag lovar ingenting, det är det enda jag kan hålla

Men jag känner någonting, jag är så gott som förtrollad.

Inatt var jag på fotbollsmatch vid trafikljusen vid den blå kiosken.

Gick på dejt med en fotbollsspelare efter.

Han var dösnygg.

Jag kom inte ihåg någonting av det.

Men han hoppades att jag skulle ringa honom.

Det gjorde jag.

Tre dagar senare.

  Allt jag ser, allt jag hör

Din röst, din blick, ditt skratt