För ett år sedan skrev jag väldigt många brev.

Om hur meningslöst allt kändes utan just han.

Idag känns det mesta meningslöst.

Tror du glömde läsa breven.

Mannen i den vita hatten, sådär en sexton år senare.

Åh.

Det är poesi för själen.

Du är inte värd det.

Jag är inte längre rädd.

Skall egentligen skriva ett inlägg om "min bästa vän" idag, enligt min lista.

Men det blir inte bra idag.

Och jag ser någon i ögonvrån.

Undra vem han är.