Såhär spenderar jag kvällen då det inte riktigt blev som planerat:

Dessutom bjuder jag på några heta oplattat-lugg-bilder:

Trodde aldrig jag skulle behöva skriva det här.

Jag menar, han har funnits med som en klippa genom alla stunder.

Genom ångestnätter och lyckliga stunder.

Läger, myskvällar, ensamma kvällar.

En trygghet.

Han var med under min första stora kärlek och tog emot och skickade iväg fina meddelanden mellan mig och han.

Men nu.

Finns han inte mer...

  Mamma har pratat med snubbarna i Teliabutiken

och det fanns ingenting de kunde göra.

Reservdelar finns inte längre att beställa och de kommer inte

ens skicka hem min älskling för ett sista farväl.

Jag vet inte hur jag skall ta detta riktigt och sitter här med

brustet hjärta och tårar i ögonen.

  Tillsammans för snart ett år sedan.

Då helt ovetandes om att våra liv skulle dras isär...

Nu börjar jag mitt sorgearbete och inväntar Neo som kommer i augusti.