Nej, jag har inte vart hos någon suspekt apotekare och köpt gift - Romeo har redan kört med den och jag är ingen jävla copycat...

Jag är ett helvetiskt bra original.

...sprang tills benen inte orkade springa mer och fötterna var trasiga och skorna skavde.

Då lade hon sig ner.

Och önskade hon kunde sova.

I hundra år, minst.

Hjärnsubstansen höll på att rinna ut.

Gick hem - bytte skor. Gick ut igen.

Var ute fyra timmar.

Benen växte fast i marken samtidigt som drömmen klipptes mitt i tur och hjärtat gick i bitar.

Fingrarna frös och tårna domnade. Lite värld snurrade.

Salta, kalla, blöta mot min kind.

Aldrig, aldrig igen.

2012-04-15

A: "Vad gör du? Har du lust att vandra runt planlöst i skogen några timmar? Du kan få prata, jag orkar inte riktigt"

S: "Jag är hemma om fem minuter, och gör jag gärna"

Staffans Majs var slut. Länge gick vi. I skogen. "Kan vi inte bara lägga oss här?". Vi lade oss där. Och skrattade. Fult. Och jag pratade. Hon också. Fina. Mina fötter gick sönder. Fick plåster. Tack.

Överexponerad låt fick mig att höja stämman - och vråla.

Jag vill baka. Hårda kakor. Sådana man kan äta åtta av utan att må illa. Gärna med choklad. Utan nötter, helst.

Fel, jag vill inte baka kakor. Jag vill äta dem. Det är väl sånt man gör.

Men jag är så jävla värdelös på att baka så jag tänker inte göra det.

Tänker plugga körkortsteri istället för det är jag också jävligt dålig på.

Ja, det är en helvetiskt bra dag idag - JA!

Ja, texten är såå lånad.

Och ja, den är såå omskriven.

Dödödö.

Frida Braxell – Fattiga riddare

Och jag vet inte varför jag tycker om bilden. Jag ser ganska konstig ut, inte speciellt smickrande.

Tror det var Terese som tog den på väg upp i trappan i torsdags. Efter vedbilderna.

Och man ser att jag inte innehar bröst so whatever. Så varför?

Kanske för att jag fick känslan av att det är nog så det borde vara.