När jag borstade mina tänder med min tandborste hos min Térrés i lördags förmiddags tänkte jag på alla hennes lånetandborstar. Att min mönstrade står jämte hennes i ett glas känns inte mer än rätt eftersom vi är sämbos, hon har ju en hemma hos mig också. Men i glaset jämte står färgglada tandborstar med namn på som Leopoldo, Oscar och Erik. Kommer på mig själv med att skratta lite. Jag tycker inte det är konstigt, eftersom jag var med morgonen då alla tandborstar utlånades. Men tanken slår mig att det ser ganska kul ut och kommer på mig själv med att undra vad någon annan, okänd, skulle tänka om den kom in och såg alla lånetandborstar, prydda med mansnamn. Hehe. I mitt huvud hör jag Térrés ord: "Det bor en liten slampa i oss alla!"

Indeed!

Frossar i fina strofer och citerar med fröken Å. Åh, vad jag tycker om!

Ingrid Michaelson – Keep Breathing

Kunde aldrig riktigt somna igår och klockan tre började kroppen krampa och musklerna värka. Frossa. Älskar ordet. Frös så förbenat. Drog på mig onepiece och tofflor, dubbla täcken men frös ändå. Kom på mig själv med att undra om han skulle kunna ligga bakom och värma. Somnade innan jag kom fram till något. Vaknade med feber och hög puls.

Hemma idag, alltså. Skall tillåta mig själv att rensa bilder, skriva texter och sådant där jag önskar jag hade mer tid till, som jag får dåligt samvete av om jag prioriterar men lika dåligt samvete för att jag inte tar mig tid till det.

Återupptäcker min kärlek till Miss Li och somnar framför Greys. Hittar halvnakna bilder i min kamera, hade nästan glömt bort att Sofia var här i fredags och fixade. Hehe. Tänk så man ändrar inställning till saker och ting...

För snyggare har väl världen knappast skådat. Tänkte väl det.  

Mammahjärtat dör lite.

Skrev en låt om henne förut, ute i solen. Bara fragment och ingen passande melodi men text ändå. Ganska så bra. Svårast var att rimma på coffee, fick bli en b-variant.

Lukten av solskyddsfaktor tio och svett har förföljt mig idag, icke att förakta. Börjar dessutom tro att tröttheten beror på tabletterna som magdiagnosen tvingar mig att förtära. Kanske slutar jag med dem, orkar inte vara trött - hur paradoxalt det än låter.

Har en förkärlek till nya fancy words. Paradoxalt är senaste.

Skall ge mig på ett försök att krasst skriva en rapport om självskadebeteende. Hur man nu någonsin formellt och helt objektivt skulle kunna skriva om någonting sådant. Att inte få bli subjektiv, personlig och framföra sina åsikter. Jaja, ser det som en utmaning. Sedan packar jag ihop mina pianonoter och åker till Erik aka Hästens Riddare. Fin musikavslutning av långhelg. Minns allt som i en dimma, ofrivilligt. Är så trött och matt hela tiden men vägrar sova bort hela dagarna.

Och vad vore jag utan långa promenader? Och utan min allergi mot klyschor och längtan efter saker som gör mig nervös, som kastar mig ut - utan att veta vart jag landar. Tror det handlar om att leva. För att överleva, hur paradoxalt det än låter...

  Princess of East Hill. Dancing. Dancing though. Photography by Erik Bengtsson. As always.

Ser snart inte vad jag skriver genom tårarna. Tända ljus. Golv. Skriver en sång.

Till en liten prinsessa som dansar på tid som är lånad. Så jävla orättvist.

2012.05.11

Sista dagen. Började lika tidigt som föregående, för vissa. Jo serni, jag är den första genom tiderna som helt lagligt fått grönt ljus från en lärare att ligga kvar och sova! Haha! Men efter bara en liten stund kom alla tre stugkompisar in igen, det hade börjat regna! Så vi la oss. Mysmys! Tvingade Erik att lyssna på The Killers, fint tycker jag! (:

Morgonen började med frukost och städning. Hmm... Jag skämtar inte när jag säger att vår stuga var värst, helt sinnessjukt mycket grejer hade vi överallt! Ganska så kul ändå, tycker jag.

Jao, som ni ser. Saker överallt. Haha!

Sofie: "Jag trodde du var en ganska så ordningsam människa Amanda...men det är du ju inte!"

Så sant. 

Och medan vi var nere och packade alla grejer så stannade Erik på loftet. Ganska smart drag faktiskt, eftersom det ändå var onödiga prylar överallt... HAHAHAHA, FÖRLÅT JAG MENADE INTE ATT DU ÄR EN ONÖDIG PRYL!

Åh, där står colaburkarna också! Glömde att berätta om dem igår! Efter hårtvätten skålade tre fina blondiner med cola och hade tjejsnack, länge. Åh, guld på sådant!

Hem fick vi åka, efter inspektion. "Fint som snus", var kommentaren från inspektören. Det hade ingen människa kunnat tro bara någon timma tidigare, ja jag säger då det.

Ni kanske förstår att resan får högsta betyg, trots hällande regn. För så sinnessjukt kul har jag med finfina vänner och en kamera. Tja, det blir inte bättre än man gör det. Sant, så sant!

Nu taggar vi Skåneresan nästa år, hehe!