Som att ha spelning och låta fotvinklarna ta över. Att le åt några som kollar in dem. Som att parkera fel och skratta tills man inte orkar hålla i ratten. Som att åka på äventyr och filma. Som att rusa över en åker igen och igen. Och igen. Som att frysa om sina fötter och låta någon annan klappa på dem. Eller som att stå i ett fönster och trycka på en lampa. Som att brottas och skratta tills luften går ur och därför måste ta en paus - man kan inte brottas när man skrattar.

Nä, det blir väl knappast bättre än så.

Snyggare blir det inte heller, iklädd skogsgrönt underställ. Ja, jag menar det. 

2012.06.14