vi dansar vals ibland. i en kyrka, i en skola. sätter oss ute på en av bänkarna mot tegelväggen för solen skiner och tiden finns. det börjar bli vår. och vi bestämmer att hålla fast vid de drömmar som får det att pirra som mest. och just där och då känns livet fruktansvärt värt.

i framtiden kommer allt låta som en efterkonstruktion. alla anekdoter, alla ord vi sa. vem skall då tro. om tio år. ska vi börja om...