vi får båda exakt 27,5 poäng på provet och fast jag är nere sjunger hon ändå sitt fulaste och mest irriterande så jag till slut måste skratta och vi målar en grotta och andra filosofigrejer. Lyssnar på crazy frog-låten fast jag vet den inte heter så men har 'poppa popcorn i en kopp' i huvudet och långt senare frågar vi varandra varför vi egentligen lyssnade på den och snart åker vi till england...

och dagen efter går han ikapp och överaskar och säger att blå jacka och vinröd halsduk avslöjar vem jag är och på något sätt känns det konstigt att träffa honom på det sättet, trots att vi träffas varje dag, så jag säger det eftersom jag är dömd att vara så brutalt ärlig. som ett gammalt avlägset ex fast utan den obehagliga spänningen eftersom han är min bästa vän och det gör min dag att vi lämnar affären, sätter oss på trappan och pratar viktiga saker i vårsolen. det tillsammans med att arbetsgivaren jag är på intervju hos testar om jag är bra på huvudräkning och jag svarar rätt - det bidrar också till en awesome dag.

sen mailar jag med stefan andersson och blir helt hopplöst starstruck. jag menar - jag har honom i mina högtalare i detta nu. 

och idag snöar det och jag förbannar det. vill gå i långa kjolar och imorgon skall jag äta ben & jerry's med oscar. om någon vill skriva ner det.

och just det - jag överväger att skaffa facebook. för att marknadsföra mitt numera registrerade företag. nitton år och egenföretagare - ja, jag är imponerad av mig själv. vore ju skam att inte publicera mig i ett sådant forum. men herre min get vad det tar emot...

/amanda-fortfarande-facebookvägrande

jag hinner knappt hem från gravidfotograferingen på vinden i göteborg innan oscar och leo knackar på dörren. så vi drar vidare till sofia. kramar maja och anna. lagar mat, skickar skålar sådär självklart och pratar i mun på varandra. går igenom alla falkmans boyfriends sedan lågstadiet och tappar räkningen.

ryser som fan när barnen sjunger euforia. hoppas att sean banan skall vinna fast ändå inte. gapar åt skrällen. mobbar leo som äter upp alla popcorn. sitter för många i soffan och spelar trollhättespelet. misstänker skarpt att sofia hittat på reglerna själv eftersom man får gå vänster på rälsen men inte åt höger. dessutom säger reglerna att hon skall börja, sofie som anslutit menar det är den yngsta dom skall göra det och jag tycker den med längst hår - eftersom maja och jag ändå spelar i samma lag. "sluta! det är mina regler!", ropar sofia och så får vi svar på det.

när vi trillat ut ur huset långt senare lägger vi oss raklånga på gräsmattan och kollar på stjärnorna. maja frågar var polarvagnen är och så skrattar vi fast att det är så kallt att vi skakar känns det ändå magiskt och värt det.

jag dör lite så fint det är. ytterligare magfotografering sker på lördag. fint som snus.

Jag testar mittbena idag. Egentligen tycker jag det är ganska fult men jag testar sådant – sådant som inte alltid är det finaste. Hade jag velat vara mitt finaste hela tiden hade jag uteslutande gått runt i mina Ewa i Walla med lockat hår och rödrosa rosenbladskinder. Långklänning är ett sådant exempel. Jag tyckte det var fult men sedan testade jag och det blev finast i världen. Långlångklänning var vad jag hade på mig bästa kvällen i Stockholm för snart ett år sedan. Och over-sized jeansjacka ett annat – inte det finaste men jäklar vad ballt!

Så idag testar jag mittbena. Och lockar till och tuperar upp underhåret för att få den där Lovis i Ronja Rövardotter-känslan. Mumford & Sons-byxor på det och tight vit tröja. För helvete vad snygg jag är just idag, det är så jag blir lite egenkåt, som Maja säger.

Och idag skall det måttas korsett. Att ha under Ewa i Wallan när Måns och jag skall dansa på slottet. Solen skiner idag och jag ska ha converse. Det är förbannat vackert att leva – F Ö R B A N N A T  V A C K E R T !

och jag ser ledsen och bekymrad ut men det är jag inte. känner mig lite jävla cplycklig.

Och jag har stått endast iklädd handduk, våldfört mig på en dörr och brutit ihop och skrattat tills jag grät när den inte gått upp. Löst det, spelat vidare. Spelat gitarr, spelat full. Dansat för att hjärtat brast. Hyperventilerat, upptäckt att mitt linne satt alldeles för långt ner under en dans, sjungit lutad mot en dörr, psykat mig med en kniv, huggit en apelsin i tu och berättat om han som hörde av sig. Jag har stått på en tågräls och blivit undandragen från den, dansat med döden, vunnit och suttit vid en bar och sett nykär ut. Jag har bytt kläder omänskligt snabbt, hunnit med alla snabba byten och gift mig. Bara det liksom. Samlat in åttatusentrehundrafyrtiotre kronor till Alvas Änglar och barncancerfonden. Och gjort succé – stor succé! Och då känns det plötsligt värt allt. Värt alla nedlagda timmar, alla vakna nätter, alla repetitioner, frustration och slit. För vi gjorde det. Vi satte ihop en hel jävla nästan två timmar lång musikal. Och inte bara det – vi gjorde det sjuhelvetes bra!

Jag skulle kunna leva på kicken. När man lyckas. Och när man slänger sig om halsen på någon man känner, hoppar och kopplar benen runt om – bara för man är så fruktansvärt lycklig! När man har så många att prata med och krama och tacka efteråt att man nästan inte hinner med – ja, jag vet inte vad jag skall säga. Bättre och mer effektiva än världens alla droger. Värsta bästa kicken!

Bildregn.

Fotograf: Måns Claesson

Dansa fastän:  

California King Bed:  

Fyra dörrar till min syster:  

På tågstationen:  

Glad:
 

Don't you worry 'bout a thing:  

Det här hade kunnat bli pinsamt:  

Åt samma håll:  

When you were young:  

Lycklig och förvånad:  

Somebody that I used to know:  

Världen gick åt helvete men vi gick åt fel håll: