det där fina. som får hela kroppen att knottra sig. och den där känslan som infinner sig när hela uppenbarelsen blir medveten om att det finns någonting utanför femtioskyltarna. utanför landets gränser.

och hur man måste bitchslapa sig själv för att påminna sig om att inte oroa sig över vad som kommer hända. att våga finnas för sekunden. trots att språket begränsar, trots att det ibland blir fel i kommunikationen. trots att jag inte kan använda svenska fancy words och tvingas tänka efter innan jag säger någonting. trots det. trots att jag måste släppa all kontroll och lita på att det fungerar. trots att jag inte kan styra över vad som händer. trots det. eller kanske just därför. 

och jag kan inte sluta gråta när det går upp för mig att jag om tio minuter skall gå genom säkerhetskontrollen och inte han. skrattar åt att jag inte kan sluta gråta men han säger att det inte finns så mycket att skämmas över längre eftersom jag låg en hel dag i hans säng, nysande och snorande och hostande utan förmåga att orka resa mig, än mindre vara ute längre än sju minuter. 

"that was a lame one."

"all the best are."

och vakten skall styla med sina nycklar men tappar dem och jag skrattar hysteriskt genom tårarna och sen när han går ser jag knappt vad jag gör för jag gråter mig igenom säkerhetskontrollen, genom tax freen, genom kön, genom ombordstigningen - starten och landningen. när jag hämtar min väska. när hon springer ikapp mig och kramar mig bakifrån eftersom hon tänkte gömma sig men jag gråter och skrattar för att jag gråter och vill egentligen inte vara där.

så jag säger upp mig från mitt liv. i alla fall idag. har suttit hos finaste i lärarrummet, gråtit lite till och pratat om pussar och såriga läppar som inte blev så såriga. som kanske vant sig. åker hem. resten av dagen tänker jag tillbringa under ett täcke jag önskar var någon annans. önska att jag befann mig i ett annat land och fundera ut en plan på hur jag skall göra för att inte alltid börja hata min vardag så fort jag kommer hem från någonting extravagant. från någonting som visar hur jag hade velat att livet såg ut. som livet faktiskt ser ut. bara inte hela tiden. och en plan på hur jag skall kunna ta mig dit snart igen.

så jag stänger av. gräver ner mig. för det är okej. för att orka upp igen. inte långt kvar. skulle kunna visa bilder men vill inte. skriver kanske fina inlägg om allt som hände. men inte idag. inte nu. har mina vänner Ben och Jerry. ska sova. och äta. det är liksom ingenting som prioriterats...