jag skulle behöva sova men det känns som att jag ger upp då, liksom erkänner mig besegrad.

att erkänna att jag inte är odödlig och att morgondagen kommer.

att jag lämnar nattsvart mörker och inte får uppleva gränslandet mellan det och gryningsljus.

jobbångest.

längtar efter nätter utan slut.

utan sömn när inspirationen välkomnas vid tretiden.

när morgondimman ligger tät och dagen gryr.

en natt - ett spel

någon går hem och någon går utan

en halv - en hel

vi såg månen genom rutan

och jag var lika tom och full som du

L.W

2013-07-01

Och det var egentligen måndag men kändes som fredag. Vilket jag upprepade oräkneliga gånger. Vilket förvirrade många.

     

So I dressed up. Mötte en man jag som barn var dödligt förälskad i. Utbytte normativa hälsningsfraser men med något slags underliggande overjoy jag i skrivandet stund har lite svårt att förklara.
Lyssnade på Maria Mena, skrev dialoger och höll på att svettas ihjäl av nervositet huruvida min fredagsdejt skulle hinna med pendeln eller inte. Tryckte på dörrknappen säkert hundra gånger innan jag skämdes ihjäl, gick då till en annan vagn och upprepade samma procedur. Och sen kom hon ändå.

   

Vacker som en galning och vi köpte bilkörarvänlig cider men expediten missade det och såg bekymrad ut och sa att det inte skulle gå och sen fick han erkänna att han sett fel. Kul att han ändå trodde vi skulle försöka. 

Vi gick runt på gatorna och var lite lyckliga.

Lyssnade på töntigt begåvade musiker och slängde pengar i ett gitarrfodral. Fin kontrast till allt förinspelat panflöjtsspelande.

Släpade runt på mördarkameran och fotade för att det skulle vara värt.

Sedan hände någonting exotiskt. Det slog till och med det att det var måndag men kändes som fredag. Vi skulle gå på bio. Inget konstigt med det men när filmen gick igång så... ehm... hade vi, om vi inte visste bättre, kunnat tro att vi hamnat på en dövvisning av Tyskungen. Ljud hade vi men ingen bild. 
"Ey, det är som att titta på film på radio!", utbrast jag och så fick vi hämta personal som svettigt försökte rätta till problemet. Andra gången fick vi bild men inget ljud. Tredje gången gillt och filmen gick igång med en fördröjning av ljudet - en rejäl sådan. Och efter en timmes strul förklarade det nu ännu svettigare biobiträdet att det väldigt sällan händer att det finns ljud men ingen bild eller bild men inget ljud och ännu mer sällan att ljudet är totalt osynkat. 
"Vi förstår att det inte är ert fel", sa jag - utan att veta om någon höll med mig och lade till: "Men det är ju fredag - så det är chill!" och förvirrade stolsgrannar såg på varandra och viskade: "Men det är väl måndag - eller?"
Vi fick i alla fall två kompensationsbiljetter så jag skulle kalla det en bra deal!

   

Lite smårusiga och höga på Göteborgskvällen vandrade vi gatorna i skymningen och gick på restaurang. Tanken var att senare dricka cider i hamnen, somrigt och fint men lagom till att maten var slut öppnade sig himlen och dränkte kvällens planer.

Inte för att det gick någon nöd på oss. Vi trängde oss under mitt paraply som tillverkades i Danmark men inhandlades efter "come see me again, this is not the last time" i Brighton. Tog en spårvagn som någon spelade gitarr på och åkte till mina nya kvarter för att så utanför i regnet och peka upp på mitt framtida fönster.

Sen åkte vi hem.

Och jag vet att jag borde redigera bilder och blogga ikapp men ser liksom ingen mening med det idag. Är oinspirerad men inspirerad av texter jag läst här hela morgonen men känner på ett sätt att det inte finns någon mening med att lägga tid och själ och hjärta i texter att publicera när det liksom inte - hur ska jag förklara - sprider sig, bekräftas. 

Jag vill att det jag skriver och gör ska bekräftas av andra.

Så är det bara.

Det är liksom det som är meningen med att skriva offentligt. 

Och det är värdelöst med privata meddelande med frågor om inlägg eller kommenterarer som "I'vre read your blog - I know everything about you" eller att det kommer fram att folk läser. Kommentera, till exempel. 

Lite trött är jag. Om hjärtat klarar det kanske jag marathonkollar Wallander. 

update: nu sitter jag ändå och redigerar bilder till inlägg... 

so long - suckers.