Jag har gått en mil i mina Easy Tones. Det kommer kännas i min rumpa imorgon.

Dessutom har jag suttit i viktigt telefonmöte med the bride to be. Lördagens bröllopsfotografering har pratats igenom och planerats. Vi kom i alla fall fram till tid och plats om än luddiga sådana och med en vag bestämmelse att rosa ballonger, paraply och ett virkat överkast vore ballt som rekvisita.

Det är ju ingen sport att överplanera, eller?

Jag har i alla fall gått en researchrunda. Hittade lite platser som skulle kunna funka, inget wow tills vi passerade en gård. Och eftersom jag med mina kromosomfel och bokstavskombinationer inte har några som helst hämningar gick jag dit och förklarade hur det är. Att jag skall fota ett brudpar på lördag och att den turkosgröna, supergamla dörren där borta är to die for. Liksom björkallén med åkern i bakgrunden och den ytterst gamla ladugårdsväggen. Visst, inga problem. 

Det löser sig alltid, har jag sagt det?

Nu ska jag se på film. Imorgon ska jag jobba utan Emma. Say no more. 

Tills jag vet hur mycket bäbis jag får visa.

Det känns ungefär som att ha lekt Irländsk Julafton (my god, jag vill åka till Irland) och i och med den snurriga ruschen tillbaka på något vänster lyckats göra två icke ergonomiska baktkullerbyttor.

Alltså - jag är snurrig, har äckligt dålig balans och väldans ont i ryggen. Ingen aning om varför...

Min husdoktor terroristen skulle förmodligen ordinera mig att dricka vatten. Det är väl bara att börja dricka...

Såhär spenderar jag dagen. Med tips om att sätta röven på stolen och tvinga fram motivation, kreativitet och fancy words. Lite jobbigt bara eftersom jag har tummen just där och måste få ut den... vilket inte direkt underlättas när jag sitter på en stol och klämmer.

Såg dessutom att det inte var speciellt mycket skärpa men det passar ju min något snurriga tillvaro just nu. Jag har liksom inte ens öppnat word än och tappar lätta ord. Bra start på stora skrivaredagen!

Skrivarmusik:  The Road To Red Rocks Live