Jag förstår inte de som klagar på den svenska sommaren. Känns som att solen alltid skiner. Och inte ens den regnknarkande, höstfanatiska, melankoliska Kentsjälen kan klaga. Men inte heller ljuga och säga att lyckan inte infann sig när jag kom hem till ett tomt, svalt hus med flera timmar att heligt och fredagsledigt få spendera på vadsom faller fröken in. Håkan Hellström, dusch, plock med disk och öppnande av en cider. So far. 

Har en portfolio att få ihop till hemsidan, redigera miljarder med bilder av finaste Cutebjörn och förbereda mig mentalt inför morgondagens "real deal" aka bröllopsfotografering.

Yesterday, in the reflection at the bus stop with Mumford and his sons playing in my orange Urbanears - I realised that this is what every day will feel like.