Jag hinner precis förbereda och ladda upp inför att gå igenom bilderna med a capellamusik i de orangea hörlurarna och hinner nästan klicka upp första bilden när jag ser en reslig gestalt i ögonvrån - säker på att det är min pappa som äntrat köket. Tji fick jag. Hästens Riddare överraskade emotionell bröllopsfotograf. Vi kramades vårt hårdaste, för länge för att ta igen "tolv kramar om dagen" som är aningen svårt att införliva när vi inte längre ses, on a daily basis. Visar dagens bildskörd, hoppar och klappar, speedad och lycklig. Som en överexponerad, kontrastrik bröllopsbild med rosa heliumballonger. På insidan.

"Det är för mycket känslor på en och samma dag."

Snabbvisit men ändå. De där oförberedda, oanmälda, överraskningsgångerna är ändå tamejfan bäst. Vi hann dessutom smida magnifika framtidsplaner. Vi blir något stort en dag, han och jag.

Pass opp - passande krambild medan vi ännu var tjänare under det svenska skolsystemet:

I extas. Och på väg hem vevar jag ner rutorna och vrålar till Håkan Hellström. Minns att jag sa "I love my job!", när jag fotat brudgummens porträtt och när jag kommer hem slår det mig - man kan tamejfasen jobba med det här! 

Inga superlativ i världen kan liksom förklara. Och Falkman som ständigt försöker kämpa emot det traditionella och överromantiska har svårt att hålla ihop när Hanna sjunger Kärleksvisan och både Gulliermo och Ida nästan börjar gråta som föräldrarna redan gjort. Det är rysningar och hjärtat krampar på den sedan tidigare skakiga fotografen. 

Och jag ska ge er hela berättelsen. Om hur det började och hur lyckliga de såg ut när jag efter många timmar lämnade dem. Närapå 1200 bilder finns det att gå igenom.

Fina liv, jag säger då det - fina liv.

Är i princip hemma och vänder. Säkerhetskopierar fulla minneskort, byter om, sminkar över och tjejar mig med läppglans och skor med klack. Jag bröllopsfotograferar. Galet! Är alldeles rusig och skakig men herre min get vad kul det är. Nu åker jag snar för nästa omgång - yeah!