Jag har slutat orka. Igen. När fingrarna knappt orkar röra sig över tangenterna, när hjärnkapaciteten sedan länge sagt upp sig, när orden fastnar som ett äpple i röven och jag inte orkar ta två steg i taget när jag går upp för trappan. Och värst av allt - att jag inte orkar ta tag i någonting. Klockan är 12.46 och jag har inte gjort någonting för att förtjäna dagen. Inte skrivit en "om mig"- sida till nya hemsidan och inte ens packat en halv flyttkartong. Måste baka till onsdag och producera en prislista.

Det är min enda lediga dag på forever och jag vill bara att Terese ska komma hit och mata mig med Ben & Jerry's och  titta på skärgårdsdoktorn och så kan det väl få regna. Soljäveln skiner ju till och med på min lediga dag. Min enda lediga dag!

Ja, salta de ovanstående raderna och ta i beräkning att jag har fruktansvärt svårt att chilla. Chilla utan planera, fixa, boka in, skriva, redigera, maila och rensa. 

Klockan två har jag telefontid med en läkare. Jag känner mig överkörd.

 

Men igår hade jag finaste kvällen trots att vi var dödligt trötta för de gick och la sig 04 den morgonen och det var då jag gick upp. Men Hanna var hemma från Skåne och vi har inte setts på megalänge. Så mina finaste Hanna och Elin kom för att dricka litervis med te, surra om de senaste förälskelserna, planera kusinhelg i Göteborg, äta tekakor som om de vore bullar, kolla inredningskataloger, drömma om vår framtid, vara stolta över varandras prestationer och sitta nära nära i soffan. Elin kallade sig och Hanna för kulturellt omedvetna och påstod att jag pratar med för svåra ord. Hanna jobbar med hästar som precis vunnit fyra VM-guld och Elin har blivit handplockad för en av stadens finaste restauranger och jag har fått igång ett fotoföretag och kommit in på värstingskolan. Ja, vi inser alla hur awesome vi är. 

Och jag kan inte hjälpa det men jag får ändå hålla mig i för att inte börja gråta när de åker hem. Just för att Hanna bor så långt bort och för att jag tycker om de två så förbenat mycket.