Jag testar mittbena idag. Egentligen tycker jag det är ganska fult men jag testar sådant – sådant som inte alltid är det finaste. Hade jag velat vara mitt finaste hela tiden hade jag uteslutande gått runt i mina Ewa i Walla med lockat hår och rödrosa rosenbladskinder. Långklänning är ett sådant exempel. Jag tyckte det var fult men sedan testade jag och det blev finast i världen. Långlångklänning var vad jag hade på mig bästa kvällen i Stockholm för snart ett år sedan. Och over-sized jeansjacka ett annat – inte det finaste men jäklar vad ballt!

Så idag testar jag mittbena. Och lockar till och tuperar upp underhåret för att få den där Lovis i Ronja Rövardotter-känslan. Mumford & Sons-byxor på det och tight vit tröja. För helvete vad snygg jag är just idag, det är så jag blir lite egenkåt, som Maja säger.

Och idag skall det måttas korsett. Att ha under Ewa i Wallan när Måns och jag skall dansa på slottet. Solen skiner idag och jag ska ha converse. Det är förbannat vackert att leva – F Ö R B A N N A T  V A C K E R T !

och jag ser ledsen och bekymrad ut men det är jag inte. känner mig lite jävla cplycklig.

Och jag har stått endast iklädd handduk, våldfört mig på en dörr och brutit ihop och skrattat tills jag grät när den inte gått upp. Löst det, spelat vidare. Spelat gitarr, spelat full. Dansat för att hjärtat brast. Hyperventilerat, upptäckt att mitt linne satt alldeles för långt ner under en dans, sjungit lutad mot en dörr, psykat mig med en kniv, huggit en apelsin i tu och berättat om han som hörde av sig. Jag har stått på en tågräls och blivit undandragen från den, dansat med döden, vunnit och suttit vid en bar och sett nykär ut. Jag har bytt kläder omänskligt snabbt, hunnit med alla snabba byten och gift mig. Bara det liksom. Samlat in åttatusentrehundrafyrtiotre kronor till Alvas Änglar och barncancerfonden. Och gjort succé – stor succé! Och då känns det plötsligt värt allt. Värt alla nedlagda timmar, alla vakna nätter, alla repetitioner, frustration och slit. För vi gjorde det. Vi satte ihop en hel jävla nästan två timmar lång musikal. Och inte bara det – vi gjorde det sjuhelvetes bra!

Jag skulle kunna leva på kicken. När man lyckas. Och när man slänger sig om halsen på någon man känner, hoppar och kopplar benen runt om – bara för man är så fruktansvärt lycklig! När man har så många att prata med och krama och tacka efteråt att man nästan inte hinner med – ja, jag vet inte vad jag skall säga. Bättre och mer effektiva än världens alla droger. Värsta bästa kicken!

Bildregn.

Fotograf: Måns Claesson

Dansa fastän:  

California King Bed:  

Fyra dörrar till min syster:  

På tågstationen:  

Glad:
 

Don't you worry 'bout a thing:  

Det här hade kunnat bli pinsamt:  

Åt samma håll:  

When you were young:  

Lycklig och förvånad:  

Somebody that I used to know:  

Världen gick åt helvete men vi gick åt fel håll:  

men så kommer ändå den där dagen som så länge känts så fruktansvärt avlägsen. dagen då man fyller bilen med rekvisita i färgglada påsar, kopplar på ett släp men en säng och fyller en hel bag med klädbyten. dagen då man intar sitt hem de kommande tre dagarna.

musikalen är klar. sånär i alla fall. för idag installerar vi oss,  repar tills vi går itu och håller oss vid liv med bäbischoklad och varandra.

surrealistiskt och lite galet. att skriva en musikal, planera, repa och till slut färdigställa. genrep imorgon. föreställning på lördag.

och det pirrar helt galet i mina ben!

i ett försök att se lite lagom svår och världsvan ut.  

vi dansar vals ibland. i en kyrka, i en skola. sätter oss ute på en av bänkarna mot tegelväggen för solen skiner och tiden finns. det börjar bli vår. och vi bestämmer att hålla fast vid de drömmar som får det att pirra som mest. och just där och då känns livet fruktansvärt värt.

i framtiden kommer allt låta som en efterkonstruktion. alla anekdoter, alla ord vi sa. vem skall då tro. om tio år. ska vi börja om...

och eftersom jag varit sjuk och inte kunnat äta någonting på flera dagar är jag sådär extremt känslig och lättstött. sådär att jag bryter ihop när jag lyssnar på calleth you cometh I med the ark och versionen av Vega. och tänker att jag en dag skall använda mig av alla historier och göra någonting storartat. alla anekdoter, förhoppningar, famnar, trevande läppar, ord, fraser, ögon och viskande röster. om alla de gånger vi delat liv med en blick. om alla de jag tyckt om och älskat. den första är fortfarande den största och när jag sitter på farmors pianopall som inte längre är hennes utan min och spelar fix you på piano och läser vad jag skrivit om oss är jag tvungen att berätta en av alla anekdoter för hon som sitter bredvid. gråter eftersom jag är så jädra känslig men ler stort eftersom jag är stark. starkskör som pia säger.

och det känns moget även om jag inte tycker om det ordet. det känns stort att kunna le åt det. komma ihåg de fina bitarna och låta anledningarna till uppbrottet och konsekvenserna av det ligga på bekvämt avstånd. i alla fall för ikväll. och jag hoppas att vi en dag skall kunna ses och skratta åt allt som hände då och visa vilka vi blev utav det. som min superhjälte en gång skrev en dikt om.

tills dess lyssnar jag på ola salos ord om allt eftersom ingen annan kan beskriva det bättre och funderar på alla de sånger jag ska skriva en dag.

och jag skickar för mycket information lite på fel, lite på skoj och bjuder in. klär mig i någonting jag inte trodde var min stil men så är det det ändå och målar rött läppstift. vi blåser upp fyrtio ballonger och tror att vi har massa tid men så är vi ändå inte klara förrän nästan alla gäster kommit. och hon försöker förklara en present jag inte förstår och jag blir orolig att det faktiskt är en ponny hon budat hem. sådär en tio år för tidigt.

och vi bråkar om vilken musik vi ska lyssna på och de mobbar mig för min spellista som jag inte trodde var speciellt destruktiv men så var den det ändå med låtar som you won't feel a thing, det var länge sen nu, krossade drömmar, you got growin up to do, man måste dö några gånger innan man kan leva, you're killing me, 50 ways to say goodbye och some of us is gonna die young. bål dricker vi, precis som förra året, med papperssugrör och blåbären fastnar och väldans osmidigt är det men väldigt fint och jag hittar paljetter överallt. i håret, i salladen, på golvet, på bordet, på maja.

och leo och erik bestämmer sig för att spela in en skiva och bilden är verkligen jätteful och vi fikar och spexar och trots att det är det mest äckliga jag vet så äter jag kärleksmums med gaffel som oscar håller i. det där med romantik alltså... och erik skrattar och jag får kokos innanför tröjan och min bror påstår att jag letar efter mina bröst.

och vi försöker leka en lek men maja förstör den genom att veta vad den går ut på och sen sätter hon stolen på min tå så det knakar till och oscar tar fram frusna brocolli och erik bäddar in min tå i dessa. fint med sådana som fixar och så skrattar vi hysteriskt och maja är snyggful och leo håller tal och så blåser jag ut alla ljus.

och jag får finaste presenterna. taylorswiftskivan eftersom leo har en stor förkärlek till kvinnan och no 90 kleist för att jag önskat mig den och sen sitter vi på bänken och sjunger och han får rött läppstift på sin hals men behöver inte förklara det och bilden på mig uppe i mitten är så våldsamt snygg och sen spelar vi dåliga spel och pratar skit och skrattar tills magen krampar och någon somnar halvt på mina ben och så fruktansvärt glad är jag att jag har dem alla och att de vill fira mina nitton år på jorden tillsammans med mig.

och när de flesta åkt hem stannar några kvar och morgonen efter väcker jag maja med "akta lekande barn - de kommer alltid vilja köra över er."

och pianostämmaren har gubbkeps precis som du och jag måste le åt det. och åt att jag står vid pianot hela tiden när han fixar, justerar och berättar. för att jag vill. och han har satt in ett nyckelhål och visar hur jag skall låsa när oinbjudna friare kommer och vill låna pianot. jag berättar ett en var här igår och spelade. prinsessan och halva kungariket blir ditt och du vet det.

igår köpte jag mitt domännamn. en hemsida skall konstrueras och de första inläggen till tidningen är nästan klara. ändå var jag konstigt tom när jag la mig under ljusslingan. vet inte men trodde kanske lyckan fanns i det där - att lyckas. men så är det inte eller så är det så men då hittar jag den inte.

och jag funderar på det där. var lyckan finns och varför vi drömmer om den som om livet blivit fel som han sjunger. hur gör man för att livet skall kännas glittrigt och paljettigt likt en deltävling i melodifestivalen mest hela tiden och hon säger att det inte kan vara så och det vet jag och vill inte det heller men tycker ändå att glittret på mina naglar gör det lite finare. liksom paljettbharna jag suktade efter igår, som fortfarande är kvar på hemsidan, ingen på väg hem till mig.

kanske finns den i glitternaglar och ljusslingor. kanske finns den i nystämda farmorpianon, picknickkorgar på höga berg och någon annans fingrar mot min näsa. eller så finns den där i göteborgskvällens hysteriska skratt när man hänger över ett staket för man skrattar utan att egentligen veta varför. kanske gör den det.

dagen igår höll världsklass. vi botaniserade i peruker, tittade på folk som trillat på gatan, tappade popcorn, dog lite över wallströms snygghet, gick på fel spårvagn, gick av den igen och skrattade så mycket att jag fick hänga mig över ett staket och sofia och maja gick åt varsitt håll, låtsades att de inte kände mig.

det var min dag och bara min men fasen vad gärna jag delar den med fina människor som ovan nämnda.

och idag är det alla stjärtas dag och stjärter dam har gratulerat mig och jag har mmsat bild på mina trötta ögon ovanför världens finaste rosor jag i skrivandets stund inhalerar.

om en stund kommer mannen från vidderna. internt skämt. du känner honom som hästens riddare. tills dess skall jag förhoppningsvis ha bytt om men säkert vet man aldrig. eftersom jag skriver blogginlägg att skicka till tidningen. ja, nästa vecka är det fröken som skriver för lokaltidnigen och webben - h e l a veckan. hej marknadsföring!

jag gillar tulpaner.