Det är den 6 juni. I år går inget hjärta i bitar. Någonting annat skaver och tär. Och jag har tre tröjor och grå Londontofflor på mig. Låter fönstret stå öppet och lyssnar på Boyce Avenue. Hörde att en kille använde detta som pluggmusik. Och det är vad jag skall göra hela dagen. Skriva klart en rapport. Som det sista jag gör i gymnasiet som en sophomore. Lagom destruktivt en dag som denna. Musiken och vädret målar en sådan där konstnärlig smärta. Äsch, det är jävligt vackert ändå. Om det vackra i misären. Åh.

Och idag får jag känna.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

No 90 Kleist - till er tjänst No 90 Kleist men bara så ni vet - jag kommer rymma härifrån      Börjar någon slags tolkning på vad som senare kommer att bli startskottet på Glöm inte bort mig-serien. Fotar Terese med pappersblommor fastklistra...

För att jag är livrädd För att jag inte skrivit på så länge För att Maja fortfarande längtar   Jag jobbar med ångest liksom så ofta i juli, är besatt av allt som är orange och låtsas att det är fredag när det egentligen är måndag. Deklarerar ...

  Än finns det tusentals tårar kvar och de är dina att ge vem som helstDe är de dyrbaraste smycken du har så be aldrig om ursäkt igenPanikhänger med klassen, kan inte riktigt fatta att det kommer till ett slut. Allt är fint trots ett brev skrivet p...

  Where there is desire there is gonna be a flameWhere there is a flame someone's bound to get burnedBut just because it burns doesn't mean you're gonna dieYou've gotta get up and try     Tar mig igenom skolstressen och dansar min sista dansu...

  When we all had new Iphones but no one had no one to call...   Det där jag inte tror kan hända - händer. Och han där jag inte tror finns - finns. För det där jag inte tror - tror visst på mig.   Brighton, UK. Vi åker dubbeldäckar...