Direktlänk till inlägg 31 januari 2014
And I know how it was last time and how bitterly it always ends...
Musikalen tar nästan upp all ledig tid i februari men vi börjar ändå se ett slut på eländet. Går på konstgjord andning och sitter alltsomoftast i ett åttakantigt hus och försöker ignorera det faktum att vi inte kommer göra det ett halvår från nu.
Jag får det finaste av alla pianon, pickninckar med Linnéa på det där berget från vilket man ser hela savannen och pratar om viktiga och oviktiga saker fast att vi egentligen kanske inte känner varandra. Firar mina nitton år på jorden och en kväll ligger jag på pianopallen och gråter ihjäl mig när jag berättar om att han inte ville att jag skulle flytta och börja gymnasie långt bort bara för att han kände någonting och att jag fick veta det långt efter. Och så lyssnar vi på Vegas version av Calleth you cometh I och vet inte riktigt hur jag skall kanalisera allt jag känner.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
|||||
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
|||
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
|||
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
|||
27 |
28 |
29 |
30 |
31 | |||||
|