Ordbruden

Alla inlägg under juni 2013

Av Ordbruden - 29 juni 2013 18:18

Ikväll chillar jag med jordgubbar, ost, surdegsbröd och te. Kent, regn och texter. Förhoppningsvis, om jag orkar. Kanske en Wallander på det - fast dem har han ofrivilligt förstört. 


Jag orkar inte så mycket, har inte så mycket att visa. Jobbar timmar som bara går att räkna om man tar till tårna. Men det är så förbannat roligt. Särskilt idag. När jag hittade Emma. Som förstår grejen med Wicked, Mumford & Sons, Hello Saferide, Kent, konsert som måste avslutas med Mannen i den vita hatten, alla musikaler och att man så slavisk måste känna så himla mycket för alltihop hela tiden. 


Nästa vecka har jag några jobbfria dagar. Fyller dem med bio, knasigt folk, häng i min nya stad med Krisitna den fina, mer bio och påskrivning av kontrakt samt möte med hyresvärdar. Snart, snart.


Men ikväll chillar jag med philadeplhiaost, jordgubbar, fotmassage, regn och Kent. Och i samma stund som Hagnesta Hill går igång faller de första dropparna. 


(Och nej, inga bilder är mina men ändå lite på ett sätt. För de får mitt hjärta att krampa)


 


Av Ordbruden - 27 juni 2013 13:47

     

Jag vaknar i bra tid men ändå liksom försent men det gör ingenting för jag är ledig och allt går på halvfart. Det finns liksom inga tydliga gränser när morgon övergår i förmiddag, i middag, i eftermiddag... Övergångarna är blurriga, tonar in i varandra. 

 

     

Så jag äter frukost i över två timmar för att samtidigt pränta ner idéer, redigera bilder, skriva inlägg och kommentera andras. Och av någon anledning dokumentera alltsammans. 

 

     

Och dagen är knappast förtjänad men ändå värd i mina tightassjeans och tjocka strumpor men det får vara så. För jag jobbar så konstiga tider och när jag vaknade i morse hade jag en hemmagjord tatuering på insidan av överarmen och minns vagt hur jag i soffan vrålade till When you were young igår natt...

 

Någonstans önskar jag att alla dagar fick vara lite såhär. Eller att denna kunde hålla på lite längre. Med sovmorgon, töntigt lång frukost, texter, bilder. Men jag har varit i närmsta stad för att lämna en sak och prata om kommande fotograferingar och företagande med min nästanmoster och jag äter digestivekex till lunch.

Av Ordbruden - 27 juni 2013 11:07

2013-06-25


Så jag börjar dagen med en PW för att förtjäna den men kanske för det bästa med morgonpromenader ändå - en timmas ostörd lyssning av viktigt sommarprogram. Den tjugofemte juni lyssnar jag på gårdagens av Maja Ivarsson och känner mig alltid lika betydelsefull som får ta del av anekdoter och livshistorier från människor som inte känner mig.


 

Sedan klär jag mig i "the cardhouse dress" eftersom den är sinnesdrabbat fin och inte fått vara ute sedan jag gick på dejt i Brighton. Which I call a damned shame!


     

Och det är soligt och det gör mig ingenting mer än att jag blir lycklig i hela själen för jag är ledig och ska åka till min nya stad.


   

För att hänga med Emma som är supergravid och en av de absolut bästa människor jag känner. 


       

Vi sitter på café och hänger i mina nya hoods och kollar ut viktiga överlevnadsbutiker. Såsom seveneleven, coop, pizzeria, thai och skoaffär. Åker spårvagn och kommer på hur briljant det är att trean går hela vägen från deras hållplats till min, vilket betyder att de kan sätta Cutebjörn på språvagnen så plockar jag av honom när han kommer fram eftersom Viktor kom på att jag kunde passa honom två dagar i veckan. Och det är lika verklighetsbefriat som vanligt, don't you worry (child)!


Vi går upp för en lång backe för att inse att vi gått fel och tar spårvagnen tillbaka igen och fortsätter gå och kollar second hand och Fabriken för att bli lite kära i gamla trappstegar och industrilampor. 


Första september flyttar jag.

Av Ordbruden - 26 juni 2013 19:45

  

det fanns så mycket fint att jag var tvungen att klippa ihop det.

det mesta är lånat från elises tumblr.

någon bild från hudson taylors instagram.

en gjorde jag själv.

med inspiration från en annan.




Och jag skrattade med henne idag. Hon som är så ofantligt glad, som jag, trots att jag bara pratat med två gånger ändå bara måste tycka om. Men någonting jag tidigare inte lagt märke till är ärren på hennes arm. Och jag kommer på mig själv med att betrakta henne och hela hennes väsen med sådan enorm respekt och i något slags lyckorus vill jag visa mina som inte alls är lika spektakulära och dramatiska som hennes men hon hade nog inte sett det så. Jag tror hon hade varit lika glad som jag - att vi tog oss ur allt det där, kom ut på andra sidan och några år senare kan skratta tills jag måste sätta mig på huk för benen viker sig under mig - trots att vi knappt känner varandra.


Och jag är fruktulöst trött efter att ha jobbat ohumana tider på ett jobb jag gillar skarpt så det väger upp och jag är behagligt lycklig. På ett lagom sätt. Förbannar det ordet men ingenting beskriver det bättre just nu. Det enda som saknas nu är du.


Nu ska jag ut i bilen och hämta vapen och ammunition. För att överleva kvällen. Skulle vilja bli rödvinspoetisk men steker kanske pannkakor istället. Kanske diktar jag på annat språk men det överlåter jag åt senare timmar. 


OH - Jag lärde mig ett nytt ord idag! Etikettera. Det är när man fäster prislappsetiketter på packade brödpåsar. Den ni!

(som världens bästa cliff...haaanger)

Av Ordbruden - 25 juni 2013 18:02

Det grämer mig. Att jag i skrivandets stund lagar kvällsmat i ren panik för att hinna äta innan jag ska gå och lägga mig. Ja, klockan är tre minuter över arton, tisdagen den tjugofemte juni tvåtusentretton och jag tävlar redan mot den. För - jag ska jobba imorgon. Börjar klockan 04.00 Går upp 02.50 Det är inte humant. Men det är pengar. Och ganska roligt i ärlighetens namn. Ögonbindel och öronproppar är min räddning. Men det värsta är varken att vara dödshungrig efter en tiopoängare till dag i mina nya hoods eller att sätta klockan på 02.50 (eller, jo, delvis) utan det värsta med den här kvällen är att jag missar premiären av Allsång på Skansen. Ja, du läste rätt. Jag som sett fram emot en normal sommar, bänkad framför TVn på tisdagskvällar för att se den lilla flugbeklädda allsångsledaren och dregla och förbanna att Anton Lundqvist inte är med. Typ så.


Av Ordbruden - 23 juni 2013 16:45

Och det finns så mycket med hans mod och jäklar anamma som jag liksom så många inte kan låta bli att älska. På vägen dit pratar han om att alla mödrar inte kan skydda sina barn från allt, att man måste få stå på vägen och vänta, komma bort för att kunna komma hem igen och i uppförsbacken berättar han om att vara som korta paketsnören ihoprullade i en låda på vinden med texten "för korta för att kunna användas" inpräntad. Och på höjden talar han om kyrkan han växte upp i och deras syn på sex, att man inte kan ge tårtbitar till alla för då har man inte hela tårtan kvar när man väl träffar den rätta medan han själv tänkte att det är bäst att "äta hela tårtan på en gång för imorgon kommer grädden vara härsken" och han menar att alla oskulder, alla kategorier bara är till för en sak - att bli av med. Och det är så fruktansvärt fint, det där med uppmaningen om att slänga sig ut i allt och älska helt och fullt.

 

"Man får inte leva om sitt liv - det är det som är själva grejen."

Paul, Torka aldrig tårar utan handskar.

 


Men bästa är när han förbannar alla de där präktiga, bekäftiga Tommy- och Annikamänniskorna där ute i världen som vid varje givet tillfälle vill säga dig att "sådär kan man väl inte göra?" 

Jag önskar så förjordat att jag i resten av mitt liv får vara Pippi och cykla på cyklar utan hjul och slåss emot alla Tommy - och Annikamänniskor och inte bry mig när de tvättar bort fläckarna på lilla gubben,  påpekar att de vet att det är jag själv som gömt sockerdrickor i det ihåliga trädet,  menar att det är ohygieniskt att baka pepparkakor direkt på köksgolvet och med många exempel ur den medicinska litteraturen noggrant bevisar att en liten ärta inte alls hindrar mig från att bliva stur.

Fuck you right back, Tommy och Annika. 

 

För "det enda som sätter gränser i mitt liv är jag själv" och det känns så förbannat onödigt att begränsa sig i onödan.

 

Och i det hällande regnet måste jag stanna upp och se mig omkring på alla de blommor som viker sig under regnets tunga droppar och jag kommer på mig själv med att älska precis allt med just den stunden. Den vise mannens ord i mina pärldekorerade lurar, de tunga vattendropparna som tillsammans mörklägger och blöter hela min outfit och den där regnblomsterblandade doften som påminner mig om allt jag älskar med sommaren. 

     

Men kanske det vackraste av allt är ändå när han berättar om sina vänner. Som utan mänskliga rättigheter i det till synes så liberala Sverige fick leva med en påtvingad skam och inte finnas. Att de, som ingen trodde på eller ville ha att göra med, att de bar - när ingen annan gjorde det så bar de. Varandra. Bokstavligen. De bar varandra men också alla de som inte hade någon annan. Och vackrare har jag aldrig hört.

 

Och när inslaget med Kronprinsessan från gaygalan tidigare i vår går igång så ryser jag inte bara - jag gråter till orden om att vi ska torka varandras tårar med öppna händer och jag kan inte längre skilja mina egna tårar från regndropparna. 

 

 

Och är det någon jag tänker tillbe så är det Jonas Gardell.

 


 

Baserat på Jonas Gardells  Sommar i P1 22 juni 2013

Med citat ur boken "Torka aldrig tårar utan handskar"

Av Ordbruden - 23 juni 2013 00:07

     


Och hela dagen andas dagen efter. Så vi mjukstartar med film vid halvtolvtiden och sedan steker vi multum med pannkakor och äter uppe för att kunna se ut på dagen efter-vädret som när som hotar med regn men det gör inte mig någonting, värre med fröken solsken men när pannkakorna liksom filmen är slut drar jag ut en madrass på takekterassen och hon säger att jag ser alldeles lycklig ut och så ligger vi där under alla täcken tills det obarmhärtigt börjar regna och då får vi dra in alla saker igen och cruscha i soffan eftersom det är dagen efter och då är det tillåtet att inte göra någonting.

 

  

 

Fast sen är jag dum i huvudet och går ut och springer. Halvvägs undrar jag vilket kromosomfel eller vilken bokstavskombination jag lider av som tvingade ut min sömnabstinenta kropp på denna gräsligt tröga aktivitet. Men jag kommer hem levande, aningen mer rödflammig än innan och tänder grillen. Och grillade. Varpå denna kommentar fälls:

"Jag fattar inte hur det kan vara så svårt! Det borde ju inte vara det! Eftersom alla män klarar av det!"

 

Och vi tittar på alla videodagböcker från Brighton och jag sprangier ut och jagar fåren ur trädgården som inte blir lika rädda som jag hopaas men det mina vänner, det är en annan historia. Liksom vad som hände dagen/natten innan.

 

 


Ordbruden


En bekräftelseknarkande, egenkåt allroundkonstnär – besatt av ord, kylskåpsdans och suddiga förgrunder. Med ett hjärta som pulserar och en sen tonårsrevolt.

Om att få vara och inte ständigt vilja bli. Om att inte verka svår men ändå vara det.

     

.sätta kedjor på en Hurricane

Ti On To Fr
          1
2
3 4
5
6 7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18 19
20
21
22
23
24
25 26 27
28
29
30
<<< Juni 2013 >>>

     

.i en frusen tyst minut

     

.vilja bli

     

.där din axel blir till hals

       

.det luktar lite dig om mig

.och en liten tagg borrades in i hennes rygg

     


Skapa flashcards