Hästens Riddare sitter redan på altanen när Fröken Svår och Galinda Jordgubbssnöre kommer hem från förmiddagens midsommarhandling. Så vi kokar kaffe, tar igen det där vi missat veckorna efter studenten. Och fasen vad jag tycker om honom! Med sina metaforer och teorier. Och han lär mig saker jag inte kunde och lyssnar när jag är pirrig och berättar. Som en storebror. Och kanske är vi det. Syskon. By heart. Själsligt. 

Så vi binder kransar och Térrés offrar till vädergudarna som inte verkar vilja lyssna idag så vi får planera om - duka inne. Även om hon fortfarande hoppas vi kan sätta oss ute sedan... För det spöregnar nu och vi har ingen midsommarstång så jag föreslår att vi ska dansa runt mitt penisljus istället. Jag skall förklara en annan dag. Vi har skjutit fram hela kalaset - två timmar. Fint med flexibla gäster. Först ska vi göra oss snygga -  "och vem vet hur lång tid det kan ta", som jag sa av någon anledning.

Men det är fint. Idag är det fint. Förbenat fint.

Och när jag vaknar är det liksom lite överexponerat. Liksom dagen idag. Som ett efterskalv efter gårdagens förhoppning och drömmen som tog fart längs med gatan till Mariaplan och poolen som inte var en pool, mer som en plaskdamm som ingen av oss ville se efter hur djupt det var. Lite som när outrot av låten går ihop med introt på nästföljande. Jag tycker om det. Låtar som går ihop, överexponerade dagar och metaforer. I bilen igår. "Men att jobba så hela livet känns lite som att sluta hoppa höjdhopp vid 95cm när man vet att man skulle kunna hoppa 115..."

Men jobba där ska jag - ett tag. Multum. Många timmar på kort tid, hela sommaren. Men efter en timma på anra våning i den gamla fastigheten med trappuppgång jämte krukmakeriet så känns det ändå ganska värt det. Och kanske, kanske får sagan ändå ett lyckligt slut till slut...

       

Och idag ska jag umgås med både Galinda Jordgubbssnöre och Hästens Riddare. Och vidare ansluter sig Térrés, Oscar och min fina, fina brazilianare. Fint ska're va!

Nu börjar förvandlingen - den börjar med en dusch.