ikväll vill jag skriva. och när jag tänder grillen och hör fraser i huvudet inser jag varför jag skaffade blogg och inte facebook. språket och poesin uppskattas här på ett sätt som ingen förstår i det sistnämnda. "and I hate pointless updates on Facebook". så gör jag också, skriver värdelösa uppdateringar för att ge sken om att jag lever ett innehållsrikt och spexigt liv. för där är ingen intresserad av osammanhängande, poetiska rader och halvt genomtänkta krönikor. 

jag är alldeles trött i kroppen efter gårdagens bal. fötterna är fortfarande smått bortdomnade efter mördarklackarna men så värt ändå. och bilderna håller på att laddas över och hela den prinsessa/tjänsteflicka-stilen blev precis som jag tänkt i huvudet, snudd på bättre. 

facebook är rätt jävla ovärt ändå.

det löser sig.