Direktlänk till inlägg 31 januari 2014
When we all had new Iphones but no one had no one to call...
Det där jag inte tror kan hända - händer.
Och han där jag inte tror finns - finns.
För det där jag inte tror - tror visst på mig.
Brighton, UK.
Vi åker dubbeldäckare, delar lurar, lyssnar andäktigt på Engelsk folkmusik och drar samtidigt efter andan till Passengers I hate.
Blir kär i det vackratse jag någonsin sett, viskar ordet bittersweet och dansar mitt hårdaste på the Black Lion med hans händer runt min midja. Skolkar för att gå på dejt och säger "the last bus home leavs in about five minutes and I'm not taking it" i hans säng i Jazzkollektivet i Hove.
Hånglar till mig ett par trasiga läppar och trassligt hår, lever lite som på film och inser att det är den största klycshan hittills.
Åker hem och diagnotiserades med utmattningssymptom. Skriver vykort till Jazzmusikern i Brighton, fotar mig själv och blåser serpentiner i lärarrummet. Längtar hjärtat i strimlor och hänger upp mitt väsen på skrivna, engelska rader.
Spelar in Try i Björns kök, ställer in en spelning och bokar flygbiljetter tillbaka till honom.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
|||||
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
|||
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
|||
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
|||
27 |
28 |
29 |
30 |
31 | |||||
|