Alla inlägg under januari 2013
när jag kan vakna utan din parfym på skånska. liksom hinna vakna och själv bestämma mig för att gå upp. klä mig majastyle. då jag kan äta frukost en timma och dricka te. då jag kan sprida ut papper på hela bordet och paralelljobba med fjorton saker samtidigt. skriva inlämningar, fixa bilder och söka jobb. och lyssna på stefan andersson, såklart.
när mitt konstnärskaos får fritt spelrum - då jobbar jag som allra bäst.
och ett efterlängtat paket dimper ner i brevlådan. nu ska hästens riddare och jag vältra oss i historien om metta fock. nästintill heligt blir det.
jag känner mig inte välkommen men sväljer det. bortvald och fel. men sväljer. för jag vet att det finns platser, finns själar som vill mig väl - som öppnar och tar emot.
och jag hittar fina texter skrivna kring låtfraser - sådant som jag älskar. sätter ihop fem arbetsprover med bildserier och skriver förklaringar till saker jag egentligen inte kan förklara men tycker om att få vara precis så komplex och svår som min konstnärssjäl kräver just ikväll.
så vi går runt med alldeles för mycket grejer, vinklar reflexskärman, ställer in skärpa, ändrar inställningar - diskuterar bländare, åker bil, sjunger Kent, stylar Leo, pratar skit, äter lunch, hoppar på isen, tar fruktansvärt fina bilder och skrattar så ofantligt mycket att jag får skrattkramp i magen.
har sagt det förut men säger det igen - jag älskar långa mornar. har så fruktansvärt svårt att vara effektiv. inte för att jag är trött, nej samtidigt som jag tar mig ur sängen lämnar tröttheten. men jag blir så fruktansvärt inspirerad på morgonen, hoppfullt känns det och hade jag fått bestämma hade jag hinkat te och rostat mackor långt mycket längre än jag hinner idag. jag springer ut i onepiece, innertofflor och foppatofflor med kameran och småjoggar ner för den snöiga vägen för att fota trädet vars krona är alldeles perfekt rund.
jag är redan sen till det åttakantiga huset eftersom jag skulle vara där klockan nio. och jag har varken packat skolgrejer eller danskläder. idag tar det emot extra mycket att bryta upp från tedrickandet och rostade mackor.
men jag har skickat efter en balklänning från finland. en ewa i walla, ja. och jag blir alldeles pirrig i hela kroppen när jag tänker på prasslet och risken finns att jag kommer sova i den var natt fram till andre juni då jag på riktigt skall gå på bal. med baldejt och högklackade skor. totalt egen stil förvisso, men ändå - bal!
så jag skyndar mig av bussen. går över en åker jag aldrig satt min fot på. med kameran i högsta hugg smyger jag längs deras tomt, igenom buskage och ut på nästa åker. allt för att hinna fånga kylan på bild innan mörkrets inbrott. och han kommer ut, frågar vad jag håller på med. och jag förstår hans oro när någon okänd smyger omkring. men när han ser kameran mjuknar han och frågar om jag är en sån där naturfotograf och jag skrattar, bestämmer mig för att tycka om honom och svarar att jag helst fotar porträtt och dokumentation. sedan står vi och pratar om hon som bestämmer hemma hos honom och om att jag vet vad jag vill, står på mina egna ben och inte behöver någon man för att ta mig dit jag vill. du är ju underbar, säger han. du får ursäkta min framfusighet men det är du.
och det är djävulskt kallt och fingrarna fryser till is men när jag korsar ännu en åker skriker det feel good i hela kroppen.
så ikväll känner jag mig underbar eftersom det var det han kallade mig, när han ursäktat sin framfusighet. och mina jeans är awesome och så är det bara.
så vi bjuder in oss. åh-ar över balklänningar och skrattar tills vi kvävs till robin pålsson i tack gode gud. bygger upp en temporär kabelhållare för att kunna kopiera den externa hårddisken som lagt av. tvingas beställa en ny och ropar "jag vill inte beställa en ny hårddisk!" och sofie skrattar och säger att jag redan bekräftat min order. ibland är det bra att min hjärna inte hjälper till i alla mina beslut.
och när vi går därifrån säger vi att man borde ha ett eget åttakantigt hus. för så är det bara.
vilket perfekt liv hon har. med perfekt toastade mackor och grönt te. kent i spelaren och ute och gått har hon varit. tänk.
men för att ni inte ska tro att mitt liv och min kväll är en perfekt liten saga i klass med vuxna mammors uppdateringar på facebook tänkte jag ärligt säga att vägen hit var ganska ångestladdad. google and inspiration is my worst enemy. jag har kollat andra fotografers bloggar, gallerier och sidor. hopplöst, omöjligt och meningslöst. jag blir aldrig som dem.
skärp till dig, säger jag till mig själv. klär mig i särnavantar och röda termobyxor och går ut. lyssnar på rikard wolfs ord om kärlek och så blir allt fint igen. skriver en halv låt iklädd underställ om köksgolvspoesi och den där ekvationen som aldrig vill lösas. och grillar mackor. kokar te och dricker ur frökenmuggen. bada, ska jag göra. vi är lediga på fredag. då ska jag fota leo.
det löser sig. det löser sig alltid.
och hon drömmer om en blå fraktsedel med destination himlen och så gråter vi till det. gråter tills ögonlock är svullna och tårar svider. och dagen efter sitter det fortfarande kvar, en tanke och så står jag där igen - gråtandes. men det var så hiskeligt vackert alltihop.
jag försöker skratta ändå. ler finurligt och spelar 113 officerare för henne och jag vet inte riktigt om hon förstår genialiteten i den. om det ens finns ett sådant ord - genialitet.
tittar på klippet från när vi i somras drog ut ett pa på altanen och hade utomhusspelning för hans pappa. hur hans vän kom under spelningen och vi inte märkte det och vrålade på som vore det för våra liv med fotvinklar åt tretton håll.
"Vem har sagt att livet är rättvist - vem har sagt dessa ord?
Vem har sagt vi lever i frihet i vår fjällhöga nord?
Ja inte var det jag, kanske var det du, ja inte var det jag."
s. andersson
"113 officerare passar även om det inte är 1700-tal och krig"
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 | 5 |
6 |
||||
7 | 8 |
9 |
10 |
11 | 12 | 13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 | 18 |
19 |
20 |
|||
21 | 22 |
23 | 24 | 25 |
26 | 27 | |||
28 |
29 | 30 |
31 |
||||||
|