/the packer

Jag gick in i en soptunna när jag hade hämtat posten.

Jag har alltid hatat att packa. På så sätt är jag världssämst på det. Lite konstigt eftersom jag under det senaste halvåret besökt Skåne, Brighton, Brighton igen, Mallorca och Marstrand. Alla likvärdiga destinationer. Alla tvingade mig att packa. Inte ett skit lärde jag mig på det.

Det jag vill komma till är - gissa hur fan-fucking-assvårt det är att packa HELA sitt liv i FLYTTKARTONGER för att flytta PÅ HELTID!

Fan-fucking-assvårt är svaret på frågan. Om någon inte kopplade det.

Jag drömde att jag fick ett svarsmail på en jobbansökan av en bagare som skrev att jag var inkompetent och att "endast dugliga bagare platsar i mitt bageri".

Det tyckte jag var elakt så jag åkte dit och skällde ut henne. Då fick jag jobbet.

Sedan bodde jag i ett Barbiehus som var byggt i The Sims tillsammans med en mördare som var på pricken lik mig och en annan och vår granne kom förbi för mördaren sjöng och spelade livemusik men vi låtsades att det var inspelat men han trodde oss inte och för att rädda mördaren kom vi på idén att låta henne vara mig så hon presenterade sig som Manda och på så sätt kunde ingen bli dömd eftersom hon var jag och jag inte var mördaren som spelade livemusik i Barbiehuset gjort i The Sims.

Snälla, knäppa, verklighetsbefriade hjärna - sluta aldrig underhålla mig med de mest absurda historierna om nätterna.

Wickedsoundtracken och blåbär.

Jag har sovit min sista tisdag-onsdag i den här sängen, i det här huset.

Kära nån, man kan få hjärtklappning för mindre!

Damn you - oväntade tillslag av husmoderlighet! Blod, snor och tårar i hela köket. Såhär mycket har jag inte gråtit sedan jag gick igenom säkerhetskontrollen på Heathrow i Maj. (Räknade visst inte in Känn Ingen Sorg men tänker att just det tillfället tillhör en egen kategori...) 

Note to self:

Riv inte lök.

Köp Mamma Scans.

Gift dig med någon som kan laga mat och tycker det är kul.

Men mitt hemmafixade köksbord blir i alla fall awesome!

Jag har hängt mycket med Darin inatt. Och folket som gick bakom när vi höll varandras händer kollade in våra rumpor. Sen tror jag att jag hånglade med jultomten också. Fast han var klädd i munkkläder och var skallig medan han som var klädd i röd mundering med luva och vitt skägg - han var någonting annat. Men det kan hända att jag hånglade med honom också.

Det var galet. Massa ex och ragg och tidigare hångel hade samlats på en och samma plats och det kan ha varit så att jag avverkade dem, en efter en. Någon lovade att vara hemma igen innan den 26 december. Och sedan var jag på något slags uppstartsläger vid ministranden där jag växte upp. Sjukt mysigt men vi hade konstiga tävlingar och skulle komma fram till hur mycket pengar det fattades för att utrota fattigdomen i länder man inte når med flygplan. Jag har för mig att vi vann.

Och så har jag drömt en del om fjärilsbokmärken. En hel del.

Idag har jag en lista att gå igenom och beta av. Fröken Falkman (de sa så på Kung Liljekonvalje av Dungen-filmen igår!!) flyttar på lördag. Stämningsmusik?

Jag tycker om allt med den här morgonen. Att jag åkte hem innan världen vaknat, längs grönklädda kulisser. Det gör ingenting att rekvisitan från gårdagens fotografering ställs precis innanför dörren. För det är ingen annan hemma och jag kan spela Linnros, Maggio, Hudson Taylor och Säkert!. Och Disa. 

En katt i trädgården. Handskrivna brev på Engelska. Pannkakssmet.

Kamera full med 1700-tal mashup. Spök och glöm inte bort mig. Rysningar och pappersblommor limmade i ansiktet. Som Prinsessan Eva.

Inte för att mitt liv inte kantas av smutsiga efterfester i London eller för att jag inte orkar springa en mil. Inte för att jag inte vet vad jag skall skriva när och inte för att livet inte känns lagom perfekt all dagar.

Men för att jag har en idé. För att spellistan måste shufflas eftersom jag lärt mig ordningen och för att jag ignorerar att jag hatar solen och sätter mig ute på altanen. För att jag hoppas någon ska se och upptäcka det skrivna och det som fångats på bild. Än mer än idag.

Inte för att jag redan kan för många av de nya Winnerbäcklåtarna redan innan skivan kommit ut men för att jag flyttar om en vecka. Inte för att jag inte orkat packa allt än men för att jag inte har leukemi. Kanske borrelia men inte leukemi. För att jag inte ska jobba där mer och för att mitt hår börjar bli långt igen.

Inte för att docsen var en storlek för stora utan för att jag har en idé. För att jag har fotograferingar inbokade och för att jag vågar kalla mig fotograf. För att jag har lägenhet i Göteborg och för att jag råkade smörja in mina armar med någonting som glittrar. 

Inte för att jag inte gillar solen men för att jag har en idé. För att jag ska lära mig att inte drunkna i allt jag känner, för att jag ska jaga morgonen längs avenyer och sticka en halsduk på taket i solen - fast att jag inte tycker om den.

Inte för att. Men för att.