Note to self - don't spill tea in your knee. It hurts.

Jag äter sliskig fudge från London och inhalerar tvättmedelsdoften som dröjt sig kvar sedan mjukisbyxorna tvättades i England. Blir nästan galen på det där med dofter som påminner om något och känner att jag dödligt måste få tag i sådant tvättmedel för att inte gå under när doften försvinner eller kläderna behövs tvättas igen.

Det är inte ens en sån dag så jag vet inte varför jag låter sentimental, galen och heartbroken. Alla de där orden betyder väl egentligen samma sak.

 
Annars går det bra. Väldigt bra. Förutom att jag är sjukskriven men det är också lite bra. 

Terese: "Idag, fast för ett år sedan."

Amanda: "Det är ju fantastiskt! Men varför?"

Terese: "Du ville se vem som var längst. Du var helt säker på att vi var lika långa."