I den lilla prickiga rullväskan har jag packat en Ewa i Walla och Rockstarjeans. Kontraster.

Liksom vinglar. Mentalt. Trodde jag hade lärt mig. Det hade jag inte. Och vi är nog inte sådana som i slutet får varandra. 

Vibrerar. Och jag tycker att jag är våldsamt trovärdig när jag med bruten stämma desperat sjunger "where the widow takes memories to slowly drown." 

Jag lyssnar på Detektivbyrån och Wintergatan för att inte behöva höra någon annans ord om allt med dig.

Och undrar varför jag skickar det tusen gånger.

  Hon ska ha barn. Och jag åt popcorn till kvällsmat i måndags. Perspektiv.