Trevlig start på dagen. Insåg att jag börjar jobba kvart i elva, trodde jag började klockan ett. Ehm. Det trodde jag inatt också, därför gick jag och la mig sent - såklart?

Men jaha... Bara att spänna åt handledsskyddet och göra matlåda då... Tack o store frysgud att du lämnade kyckling och broccoli till mig, är dig evigt tacksam.

Och för att ni inte skall deppa ihop totalt av mitt ytterst uppmuntrande inlägg har jag, så fint här i stressen och paniken, satt ihop mina absolut spexigaste webcambilder genom tiderna. Tjoho!

Tandborstning i cam är ett återkommande påhitt...

Maja är min följeponny.

Jag får foten till huvudet bakom ryggen - yay. 

Och till sist vill jag bara berätta att jag har stor jävla lust att dänga hela fucking manuset och resten av projektarbetet i golvet och aldrig fortsätta på det och lära munkar engelska i Tibet istället för det känns enklare. Så här lämnar jag lite plats och andrum åt mina kompanjoner att skicka små uppmuntrande sms om att vi visst kommer klara det jättebra. Så.

Oktober 2009 

Googlade precis mitt namn.

Det borde jag göra oftare.

Någon har lyssnat på Hjärter dams sista sångklippet i över en timma och älskar rösten.

Samma klipp har blivit veckans fredagscover på en Winnerbäck fan page.

På en hemsida används mina bilder från en utställning som front pages.

Hittade en skrattande bild på mig och H.R på samma hemsida, vi spelade och sjöng - som vanligt.

Just nu känns livet fint, ja.

Har tidernas i särklass sämsta dag. Och jag vet att det inte är någonting i jämförelse med vad som hedras idag och cancer och HIV och översvämningar och hungersnöd - nej, ingenting. Men jag har insett att jag lurar mig själv gång på gång när jag läser gamla inlägg. Tydligen har jag en tendens att lyfta fram "the happy moments" alternativt de djupa... Men jag skriver sällan om en jäkligt dålig dag. Vilket gör att jag ibland tror att dåliga dagar är någonting som kommit med åren - ingenting kunde vara mer fel! So here you go Amanda, när du läser det här om några veckor, månader eller år - DU HADE EN JÄKLIGT DÅLIG DAG, men uppenbarligen fixade du det också - bra gjort prinsessan!

För på något konstigt och surrealistiskt sätt så löser det sig alltid. Dagen också. Och eftersom jag igår, till skillnad från idag, hade världens genom tidernas bästa dag så kan ja idag rycka på axlarna och tänka, 'ja, men vad fan - det blir bättre.'

Därför har vi låst lägenhetsdörren, Lillebror och jag. Vi lyssnar på In Flames och steker köttfärs. Tacos it is. Och chips och godis - jäkligt mycket chips - ha! Och det skall vi äta. För jäklar vad trött jag är på träningsbloggar och 'veckor av träning som ger resultat' och recept som får kroppen att komma i balans och skänker lycka och viktminskning och fan och hans moster för NEJ, så är det inte. Inte idag.

Så.

ETT LÅNGFINGER ÅT DÖDEN.

Och dagen och allt. Men Kent säger det så bra...

Och bilden är tagen av världens fucking bästa fotograf. Som vanligt.

11.07.22 - 12.07.22

'Håll hårt i era barn nu - man skjuts i ryggen om man flyr'

'Det kommer ta en evighet
Vi sluter ögonen och lyssnar på en psalm som bor i hjärtslagen
Vad som helst utom verkligheten
Jag kan se dig äntligen
Min vän jag hör en sång i dina andetag
Rakt in i evigheten
Älskling slut ögonen och lyssna'

L.W

Nej, jag kan inte förklara. Det är bara jäkligt fint att se en bil svänga in på uppfarten och titta ner från taket och mötas av ett leende man saknat så förbenat och kommentaren, "looking good, half naked lady."

Delade tre veckor och lite till och ett äventyr uppe på ett garagetak tills svetten rann och solen lös genom ögonen. 

Klättrade in. 

Blev euforisk och bestämde att visa en plats där jag växte upp.

Stekte kyckling och brottades. Slogs och höll på - just like always.

Åkte bil och lyssnade på Svanungar. 

Gick genom en kohage.

Barfota genom lera och stigar i skogen.

Och så den där viken där jag växte upp.

Lite som att tiden stått stilla.

Mötte några på väg därifrån.

Var glad att de inte kom tidigare.

Gick barfota genom skogen - genom leran - genom kohagen.

Hittade en kopparsnok.

Och någon var tvungen att slänga fram kameran.

Lite så är det att umgås med honom. Lite kamera, lite converse, lite gitarr, massa fint.

Sedan tvättade vi fåra fötter i duschen med miljövänlig tvål.

Och hängde ut lite kläder på tork efter lite vänskapligt och tillhörande krig.

Frågor på det?

L.W

Sitter uppe på gräsmattan bakom huset jag knappt visste vi hade. Vi spelade in en film här i våras.

När jag var barn gick det inte att gå här. Tänk vad saker förändras...

Och för tre år sedan åkte vi såpad presenning ner för backen mellan rabatterna - varför slutade man med sånt?

- Det här är ett särskilt meddelande till min blondiner [antar att ni vet vilka ni är] - vill ni komma hit i slutet av sommaren och åka såpad presenning med mig här i backen mellan rabatterna? -

Fula tår - check!