Jag ljög härom dagen. Jag har inte alls sju par converse. Jag har åtta.

Solen skiner idag. Jag har solat. Min mage är brun.

Slut på viktig uppdate.

det är bara så att jag var dag tänker på saker jag vill berätta - visa

och jag vet att jag inte får plats i ditt upptagna jag men det står ett alldeles för stort blått paket i hörnet och hånler

som om

Dricker te med lindad handled och äter uppskurna morötter. Dippar dem sådär klyschigt och poppar popcorn i brist på annat. Redigerar och rensar ur alla bilder från fredagens Winnerbäckkonsert på Trä'gårn i Göteborg. Legendariskt är allt jag har att säga.

Imorgon flyttar jag upp till sommarlägenheten i sommarstaden igen för jobb resten av sommaren. Har haft mina fyra lediga dagar nu. Men det blir bra, klart det blir bra.

Och i väntan på alla asbra bilder, eftersom vi stod så nära scenen,

kan ni ju få kolla på mitt fina, höh, sällskap samma kväll:

Säkert dödsdömt att lägga upp en sådan bild...

Uppdate: Popcorn är ett jäkligt lamt substitut när man egentligen vill ha vit choklad.

.jag har inga ord för att vi andas, tänker, känner samma sak

.sjung en sång utan ord om ljusa nätter

.sjung för mig igen, du lät som snöfall

.jag håller andan med dig, för jag vet hur du känner

.sjung om dom gånger vi delade ett liv med en blick

Kent

Trädgårdsföreningen Göteborg

14 juli 2012

Det finns inga ord

Tillsammans med en Superhjälte och en Street Artist.

Bland ben och skor.

Fina skor.

Och tjugo par converse.

En tom plastflaska under ett byxben.

Trodde aldrig den skulle få plats.

Och planer på att smuggla in en åtta meter hög giraff.

Om hur färgglada sjalar och färgkartor räddat livet på någon under lekar vi lekte som barn.

Nöjda killen som ingen kunde flytta på.

Inget förband.

Men vi hade ju i alla fall varandra.

Vet inte hur det gick till men plötsligt var de mina. Känner mig omtumlad men glad. En liten chock att plötsligt vara ägare till sju par. Men jag välkomnar dem med öppet sinne och ett leende på läpparna. Tack för all hjälp under den ovissa halvtimman när vi inte riktigt visste hur det skulle gå. Om de skulle följa med hem eller inte.

  Både jag och oxblodisarna mår bra. De ska ikväll gå på konsert. Ja, det skall börjas i tid.

Lycka är att vandra in i en affär och stanna upp en sekund,

knäpptyst för att lyssna in och inse att ja - de spelar Vatten under broarna.