Kunde aldrig riktigt somna igår och klockan tre började kroppen krampa och musklerna värka. Frossa. Älskar ordet. Frös så förbenat. Drog på mig onepiece och tofflor, dubbla täcken men frös ändå. Kom på mig själv med att undra om han skulle kunna ligga bakom och värma. Somnade innan jag kom fram till något. Vaknade med feber och hög puls.

Hemma idag, alltså. Skall tillåta mig själv att rensa bilder, skriva texter och sådant där jag önskar jag hade mer tid till, som jag får dåligt samvete av om jag prioriterar men lika dåligt samvete för att jag inte tar mig tid till det.

Återupptäcker min kärlek till Miss Li och somnar framför Greys. Hittar halvnakna bilder i min kamera, hade nästan glömt bort att Sofia var här i fredags och fixade. Hehe. Tänk så man ändrar inställning till saker och ting...

För snyggare har väl världen knappast skådat. Tänkte väl det.  

Mammahjärtat dör lite.

Skrev en låt om henne förut, ute i solen. Bara fragment och ingen passande melodi men text ändå. Ganska så bra. Svårast var att rimma på coffee, fick bli en b-variant.

Lukten av solskyddsfaktor tio och svett har förföljt mig idag, icke att förakta. Börjar dessutom tro att tröttheten beror på tabletterna som magdiagnosen tvingar mig att förtära. Kanske slutar jag med dem, orkar inte vara trött - hur paradoxalt det än låter.

Har en förkärlek till nya fancy words. Paradoxalt är senaste.

Skall ge mig på ett försök att krasst skriva en rapport om självskadebeteende. Hur man nu någonsin formellt och helt objektivt skulle kunna skriva om någonting sådant. Att inte få bli subjektiv, personlig och framföra sina åsikter. Jaja, ser det som en utmaning. Sedan packar jag ihop mina pianonoter och åker till Erik aka Hästens Riddare. Fin musikavslutning av långhelg. Minns allt som i en dimma, ofrivilligt. Är så trött och matt hela tiden men vägrar sova bort hela dagarna.

Och vad vore jag utan långa promenader? Och utan min allergi mot klyschor och längtan efter saker som gör mig nervös, som kastar mig ut - utan att veta vart jag landar. Tror det handlar om att leva. För att överleva, hur paradoxalt det än låter...

  Princess of East Hill. Dancing. Dancing though. Photography by Erik Bengtsson. As always.

Ser snart inte vad jag skriver genom tårarna. Tända ljus. Golv. Skriver en sång.

Till en liten prinsessa som dansar på tid som är lånad. Så jävla orättvist.

2012.05.11

Sista dagen. Började lika tidigt som föregående, för vissa. Jo serni, jag är den första genom tiderna som helt lagligt fått grönt ljus från en lärare att ligga kvar och sova! Haha! Men efter bara en liten stund kom alla tre stugkompisar in igen, det hade börjat regna! Så vi la oss. Mysmys! Tvingade Erik att lyssna på The Killers, fint tycker jag! (:

Morgonen började med frukost och städning. Hmm... Jag skämtar inte när jag säger att vår stuga var värst, helt sinnessjukt mycket grejer hade vi överallt! Ganska så kul ändå, tycker jag.

Jao, som ni ser. Saker överallt. Haha!

Sofie: "Jag trodde du var en ganska så ordningsam människa Amanda...men det är du ju inte!"

Så sant. 

Och medan vi var nere och packade alla grejer så stannade Erik på loftet. Ganska smart drag faktiskt, eftersom det ändå var onödiga prylar överallt... HAHAHAHA, FÖRLÅT JAG MENADE INTE ATT DU ÄR EN ONÖDIG PRYL!

Åh, där står colaburkarna också! Glömde att berätta om dem igår! Efter hårtvätten skålade tre fina blondiner med cola och hade tjejsnack, länge. Åh, guld på sådant!

Hem fick vi åka, efter inspektion. "Fint som snus", var kommentaren från inspektören. Det hade ingen människa kunnat tro bara någon timma tidigare, ja jag säger då det.

Ni kanske förstår att resan får högsta betyg, trots hällande regn. För så sinnessjukt kul har jag med finfina vänner och en kamera. Tja, det blir inte bättre än man gör det. Sant, så sant!

Nu taggar vi Skåneresan nästa år, hehe!

2012.05.10

Klockan ringde 04.15, 04.28 var vi uppe. Pigga och glada. Ehm. Och åt banan. Vilket skulle visa sig vara ett smart drag eftersom ingenting görs bra på tomma magar! Är magen glad så är människan glad...eller hur!

Och anledningen till denna tidiga start på dagen? Foto, såklart!

Finfina bilder blev det, även om solen inte tänkte infinna sig denna dag heller..

Se så vackert. I alla fall, trött mötte jag upp Sofie för att tillsammans konstatera att Erik hade nyckeln till stugan. Som tur var hade Sofia inte kommit så långt och jag kunde, vänligt men bestämt, skrika till henne att hon skulle hämta nyckeln, hehe. Ja, dom heter Sofie och Sofia, ja, det är spexigt. Ja, ibland säger man fel.

Jaja, hem gick vi i alla fall. Och sov några timmar till. När vi vaknade hade Erik intagit vår stuga, det var tydligen inte kul att sova ute längre... Frukost blev det, delvis delad med grannarna, fint serni!

Sedan gjordes mackor och fotoprylar packades för dagens utflykt. Buss till en båt, båt till Hållö. Hej regn! :D

Ja, det regnade helvetiskt. Min kamera låg i en plastpåse. Till en början var jag för lat att ens plocka den ur påsen, därav suddiga bilder. Lärarens kommentar:

"Tänk vad skumma bilder man kan få om man låter plastpåsen sitta kvar, ey, testa det Amanda! Det passar ju dig!"

Ja, vad säger man?

Men glad var jag, hade ju både regnbyxor och regnjacka och halsduk och mössa. Och allt blir roligare med ett leende. Ingen klagade, fint tycker jag. Blir ju ganska snygga bilder i regn, har jag hört... Även denna dag la jag mig på marken för att komma i rätt perspektiv - allt för konsten...

Fast bäst av allt var ändå snubben i fyren som sa: "Jag kan låsa upp åt er i kapellet, jag tycker synd om er som måste stå ute i regnet!"

Heja honom! :D

Och visst kan man ta tuffa bilder inomhus...

Regnet fick tumma ner, resten sätter vi fetstor uppåttumme på!

Sofia använde sina muskler och hjälte Tove med stativet. Och dampade loss med Linn... Just like old times! :D

Lärarna tyckte det var bättre att vi fick åka hem och torka än att åka till Smögenbryggan i spöregn, tack för det. Resulterade i genomvåta men glada elever. Fast Erik var sur. Eller rättare sagt, hungrig. Men efter att min mammainstinkt burit ner hans stooora väska från stooora berget och tryckt i ungen några mackor så var humöret på topp igen! (: 

Väl hemma i den lilla stugan var vi innovativa utav bara helvete. Eriks skosnören blev finfina tvättlinor, han skruvade loss några skruvar i takbjälkarna för att kunna sätta upp dem, hehe. Värmefläkten sattes på max och plötsligt hade vi förvandlat den lilla, lilla stugan till en bastu! Tvättade oss gjorde vi i en balja och vatten från en vattenkokare. Oerhört smart!

Jag tvättade till och med allas hår i diskhon, nytt vatten, ja. Hehe. Rena och fina och glada var vi i alla fall. Åh herre min get vad jag tycker om det!

Tanken var att jag skulle gå och lägga mig i bra tid med tanke på vad som skulle komma helgen efter och tja, gick och la mig gjorde jag. Tills Erik kom in igen. Då vaknade jag. Och pratade, såklart. Och sen när Sofia och Sofie äntligen kom tillbaka, nej då kunde jag ju inte sova då heller. Då blev det mer prat och Sofia och Erik sjöng fina godnattvisor av Björn Rosenström, mer eller mindre vackert och uppskattat...men ändå!

Över två timmar ute i skogen med fin prommenadvän. Åhej vad vi pratat!

2012.05.09

Bussen packades full med väskor, kameror, objektiv, stativ och glada barn. Förväntansfulla och aningen slut efter engelska nationella läste vi fröken Falkmans reportage i lokaltidningen, lyssnade på musik, sov mot varandra och dampade loss - som vanligt skulle man kunna säga...

Finaste rummisarna skulle det visa sig att man fick också efter några flyttar hit och dit -

tack för det!

Blev utforskning av stället tillsammans med finaste. Yay.

Visade sig att grabbarna grus hade investerat i specialtillverkade krabbfiskegrejer. Prylarna testades flitigt och visst blev det krabbor! Tycker om bilden längst till höger. Rebecca&Tove gör bilden snygg, Sofia ehm....gör den...ännu snyggare? Eller något^^,

Varnar känsliga läsare...men lovar samtidigt att inga djur kom till skada under dagen...eller? Hehe. 

Vi övergav fiskarna för lite finfint fika inne hos gubbarna aka fotolärarna plus busschaufför. Hehe. Vi ville bara se vad som hände.

*Knackar på dörren*

- Vi skall inte ha något!

- Men vi vill ha fika!

- Fixa saft så är ni välkomna!

Vilket vi gjorde... Även om Lotta såg extremt skeptisk ut när hon gick förbi, hon såg inte vilka det var vi satt hos. Hon trodde alltså vi bjudit in oss till tre random snubbar där ute på västkusten, hehe, tänk så det kan gå...

Sedan blev det till å lyssna på finfin sång av finfin vän. Tja, bättre än så blir det väl knappast?

Riktiga äventyr var vi ute på. Bland bergen och den salta luften. Vi hittad skelett som sketongarna senare anklagade Erik att vara skyldig för. Jag skulle spela advokat - men om det gick vägen, tja, det förblir väl obesvarat... 

Foto blev det ju också, såklart, sådan hör fotoresor till. Så estetisk och romantisk jag var som gjorde ett hjärta av snäckorna... Läraren trodde dagen efter att det var Erik som gjort det, ganska kul det också faktiskt^^,

Men, bada fick jag göra. Upp till vaderna i alla fall. Erik fotade, som vanligt. Vad gör man inte för konsten...?

Under middagen (grillad hamburgare - jo - fint serrni!) tog gurkan ofrivilligt slut. Fröken Falkman fick då uppgiften att lösa detta. Vilket hon gjorde. På sitt sätt. Eftersom hon inte orkade hämta varken kniv eller skärbräda...fick Grillgaffeln fungera. Och visst gjorde den det! :D

Efter middagen fick Fröken Falkman agera ögonmodell till finaSabinas A-projekt, krabbfisket fortsatte och Jonathans vantar blev omtalade...

FinaSabina testade baskerkeps, Jonathan och Fröken Falkman utsåg sig till sko-tvillingar och samtliga var lyckliga och glada... Finns dock bilder från när Erik försöker slänga i Fröken Falkman i havet...som krampaktigt håller runt hans ben där hon dinglar ovanför ytan...men dessa, nä, dessa sparar vi till bättre dar'...

Tanken var att fota solnedgången men vädret var inte på vår sida. Inte gpsen eller. Och så gick det till när sex snygga brudar gick bort sig i skogen. Ja, vi skulle till havet men hamnade istället på en lååång vandringsled i skogen. Mörkret sänkte sig och Sofies gps kändes inte alltför säker... Och så, när vi trodde att livet var slut (typ?) så kommer någonting springande....med stativ i handen och ryggsäck på ryggen. Sofia trodde det var en mördare...eh...hon hade fel. Nä, genom skogen och misären kommer Erik springande, som värsta räddaren i nöden. Jag kunde inte sluta skratta. Snacka om film-feeling eller?!?!?! :D

Så, hem kom vi. Till slut. Lärare skrattade. Andra såg på hockey. Men jag drog vinstlotten som spenderade kvällen på stranden, på ett sittunderlag under en sovsäck tillsammans med fin vän. Sådana där stunder som sparas djupt i hjärtat. Mmmm!

När kroppsdelar frusit till sig ordentligt, samtalsämnena ebbat ut och Mikael fått fin födelsedagssång begav vi oss till vår lilla stuga där mat intogs, skratt utdelades och fötter badades. Men, min kära släkting är väl typ lika bright som jag så hon spillde ut vattnet och ingen var förvånad. Erik skakade på huvudet och jag skrattade tills jag låg i en liten hög på golvet.

Ja, så Fröken Falkman fick skura golvet sådär halv ett på natten i den lilla stugan. Samtidigt hon gjorde om en sång och sjöng "Renare kan ingen vara......"

Erik slängde vi ut, han sov ute... Mysigt! Sofia och jag sa god natt säkert tusen gånger och gjorde high five minst lika många gånger innan vi till sist somnade till ljudet av värmefläkten och vetskapen om att nästföljande dag skulle bli minst lika bra.