But also the stones and the storms that taught me to fly.

En av de finaste låtar jag någonsin hört är Cannonball av Damien Rice.

Melodin letar sig in på platser i själen jag inte visste kunde uppskatta musik och lägger sig som ett behgligt brus över alla mina sinnen.

Texten är så fruktansvärt tänkvärd.

"Stones taught me to fly
Love, it taught me to lie
Life, it taught me to die"

Jag tror låten handlar om att man aldrig kan förutse vad man skall lära sig av vad.

Inte trodde jag att det var just alla motgångar och problem som skulle göra mig till den starka individ jag är idag.

I alla fall inte när jag var mitt ibland dem.

Så, förvänta dig det oförutsägbara.

Det är det enda vi kan göra i tider som dessa.

"Love, it taught me to cry
So come on courage, teach me to be shy"

  Jag gjorde min egen tolkning av texten och skrev den på armen.

En dag skall jag låta tatuera in det.

Like revenge.

Ni kommer inte tro mig när jag säger att jag sov i leggins, OnePiece, täcke, Chili-filt, tre fleecefiltar och en värmd vetekudde men frös i alla fall.

Galet.

I morse var jag yr och uschig.

So, I took the day off.

  Nu skall jag dricka te och titta på Twilight.

Neeeeerd.

07.44

Hästens Riddare

"Seriöst, krya på dig, det är inte lika roligt här utan min bittersöta blondin som retar sig på mig stup i kvarten."

Åh, fint.

  Varje träd har en rot
Varje hus en byggd grund
Det är bara min som ryckts bort från mig
Gud, när ska jag bli fridlyst
Slå upp i en bok
"Hon är en ovanlig art
Så förbjudet att såra
Sätt henne tillbaks där hon stod"

Funderar på att bli bra på att blogga igen.

Inte uppdatera oftare.

Utan skriva saker med tyngd.

Det är mycket jag vill skriva.

Som jag inte vågar.

Jag skall göra en lista på vad jag gjort i sommar och vad som hänt.

Delvis.

En dag då jag inte grinar av tanken.

A.

...my elbow just for you!

  Tror jag döpte en unge till Elbow på sims för ett tag sedan...

Brorsan hette Pillow.

HAHA!

Vilken fantasi jag har!

Det fanns en tid då min blogg var rätt bra faktiskt.

För typ exakt två år sedan när jag började blogga.

Och den hösten och en bit in på våren.

Sedan spårade det ur.

Jag antar att jag inte vågade visa mitt rätta jag då bara..

Hemma igen efter helg hos kusin.

Lördagskvällen bjöd på kräftskiva i sann släkt-anda, lika konstiga som vanligt.

Tänkte eventuellt blogga mer om den senare, eventuellt inte.

Kort sagt, vissa saker går inte att förklara.

Well, 09.30 (ganska exakt) kickade vi igång den här dagen, min kusin och jag.

Häst, häst, häst stod på schemat.

Så nu, ett antal timmar senare har jag:

- Longerat snygg, liten, svart hingst

- Hämtat en hästtransport

- Lastat på och av hästar

- Sett hästar halvt ha ihjäl varandra i hagen

- Ridit ett tjockt Gotlandsruss, ehm, det gick inte fort

- Byggt hinder

- Hjälpt några tjejer med en hopplektion

Och nu säger min status detta:

Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz

Hittade dock en gammal bild jag bara måste visa:

  Man bara måste älska den, HAH!

Det finns ju bloggare som endast lägger upp sminkade, välfixade, välredigerade och snygga bilder.

Well, jag tillhör inte dem...

SOFIA!!

Joshua Radin har kommit ut med ett nytt album!

AWESOME!

  Klicka bilden för att få fram albumet på Spotify.

Gillar omslaget skarpt.

Är det inte ganska typiskt höst ändå?

Nya album att lyssna på med tända ljus i badkaret eller i lurarna på en höstig promenad?

Oavsett så bestämmer jag mig härmed för att älska allt med det!

Sverige, Sverige älskade vän
En tiger som skäms
Jag vet hur det känns

När allvaret har blivit ett skämt
När tystnaden skräms
Vad är det som hänt

Regnet slår mot rutorna nu
Men natten är ljus i ett land utan ljud

Och glasen glittrar tyst på vårt bord
Lika tomma som ord
Visst är kärleken stor

Välkommen, välkommen hit

Vem du än är var du än är

Joakim Berg.