Som att ha spelning och låta fotvinklarna ta över. Att le åt några som kollar in dem. Som att parkera fel och skratta tills man inte orkar hålla i ratten. Som att åka på äventyr och filma. Som att rusa över en åker igen och igen. Och igen. Som att frysa om sina fötter och låta någon annan klappa på dem. Eller som att stå i ett fönster och trycka på en lampa. Som att brottas och skratta tills luften går ur och därför måste ta en paus - man kan inte brottas när man skrattar.

Nä, det blir väl knappast bättre än så.

Snyggare blir det inte heller, iklädd skogsgrönt underställ. Ja, jag menar det. 

2012.06.14

Bio. Onödigt salta popcorn. Galinda höll i min arm när det blev läskigt. Sjukligt gulligt.

Och regn, hällande regn. Så vi köpte yoghurt och plastskedar och åt i bilen på parkeringen i regnet och lyssnade på soundtracken från Lejonkungen som vanligt och kände på min mage och pratade om livets stora frågor. Knappast. Diskuterade hurvida vi skulle följa efter någon eller inte. Inte, fick det bli. Eftersom Galinda menade att jag inte var vid mina sinnes fulla bruk. Så vi åkte hem. I regnet. Lyssnade på Lejonkungen och åkte till Maja. Lämnade presenter och åkte hem.

Tjaa, så kan det gå.

Amanda:"Ge mig jordgubb först."

Tar emot persika - äter upp den.

Amanda:"Men, det här är ju inte jordgubb!"

Vi vet att skedarna på näsan imponerar er - vi vet. 

2012.06.20

Åkte buss och landade i ett soligt Göteborg. Mötte upp Terese. Fin dag. Mycket. Med shopping och god mat. Trevligt sällskap dessutom.

Jordgubbar inhandlades spontant och stegen styrdes mot trädgårdsföreningen som vi skall inta igen trettonde juli.

Och så satt vi väl där i sådär en tvåtusen år och stötte samma fråga fram och tillbaka igen som så många gånger förut. Blev inte klokare för det men kunde inte låta bli att bara älska allting just då.

Sen blev det glass på lejontrappan. För att vi ville. Och kunde. Typ.

Och sedan tillbaka till sommarstaden där jag numera bor och jobbar. Efter några timmar i en buss med förjävlig smärta i magen och skoskav på tårna. Men ganska så värt ändå. Mycket. 

2012.06.13

Sådana dagar kan man klä sig i lagom barnsliga jeansshorts med hängslen, veva ner rutorna och köra hem till sin bästa vän.Spela gitarr och öva stämmor.Brottas, slåss och äta pasta. Skriva ner texter och köpa rättvisemärkt glass.Bara för att någon sjunger om den. Ligga på gräsmattan i solen och prata med en chokladbrun prinsesshund.Lägga en hand över en tass och få en tass över sin hand. 

Rigga upp ett PA på en altan och ha utomhuskonsert för någon som kommenterar mina fotvinklar.

Fint, skulle man kunna kalla det. Jävligt fint.

Fuldansen gör det, jag säger då det. Inte det vackraste vi sjungit, men det är inte riktgit meningen med låten heller. Men herre min get vad medryckande den är...

Och ikväll har vi spelning, skall inviga en utomhusscen eller liknande... AWESOME!

Både Erik aka Hästens Riddare och jag skall åka iväg i sommar, den ena långt, den andra vara borta länge. Detta betyder två packningslistor med olika innehåll. Låt mig förklara:

Erik

Trangiakök

Underställ

Kängor

Sovsäck

Liggunderlag

Ochandrasakermanbehöverförattöverleva

Amanda

Plattång

Röd brödrost

Badkläder

Flip flop

Cykel

Ochandrasakermanbehöverförattöverleva

Vad är det man säger? Gotta löw it!

Jag lägger ner det här nu. Valfri tolkning.