-En dag skall vi alla dö

alla andra skall vi inte det.

Fröken som kallas Svår, efter en Winnerbäcklåt och uttalande av vän, är jag. Fotar helst ögonblickbilder och större delen av mina outfitsbilder med tvätthögar i bakgrunden. Hinkar te och skriver inte så mycket om vad jag gör – utan hur det känns. Har en crush på Astrid Lindgrenfilmer, Ola Salo och svensk musik. Planerar att gifta mig med Lars Winnerbäck och få en bok publicerad. Bloggar inte för min egen skull, det är det ingen som gör men kan erkänna att det är min egen blogg jag läser mest. Jag gråter till allt alltid och finner någonting vackert i misären. Tycker att hela världen skall hångla mer – det tänker jag göra.

Canon EOS 500D + Canon 50/1.8 + känsla + fin kusin

Ljust. Vår. Marinblått. Randigt. Spets. Broderade kragar. Morotsfärgade naglar. Nyklippt hår. Crazy lugg. Jag älskar februari.

Det här kan vara bland det bästa jag vet - mornar.

Så himla skönt är det att komma upp i tid och kunna göra precis vad jag vill i ett stort hus utan att någon stör.

Alltså - musik, bilder och te, massa te.

Jag hinkar te - kompenserar med ett glas vatten för att Terese inte ska gå i taket - höhö.

Har idag hunnit prata med både morfar och mormor i telefon, bestämt en resa till IKEA och efter klockan tio idag har jag förhoppningsvis sålt min första bild! AWESOME!

Betyder det att jag kan kalla mig fotograf nu då? Eller konstnär?

Och äntligen kan man se alla mina bilder på bloggen i mobilen, har strulat med det förut.

Strula - gotta löw that word!

Och tja, vad säger man - 12 FUCKING DAGAR KVAR!

Nu tittar solen fram, det känns hoppfullt. Tänkte göra ett inlägg om februari, tidigare år. Det är något speciellt med den månaden - allt känns så hoppfullt på något sätt...

Härom dagen fick jag kommentaren, "dig kan ju inte vara svårt att falla för!"

Ironiskt, tyckte jag, eftersom jag tittade ner på mina strumpor sekunden efter:

Nä precis, who wouldn't?

I'll bet she's beautiful, that girl he talks about
And she's got everything that I have to live without