Teater i skolan -

De - spelade Winnerbäck

Jag - dog lite

Om några timmar skall jag ta bussen in till stan

(Winnerbäcktext, fyndigt)

Och möta upp Maja

Vi skall dansa

Igen

Vi dansar typ jämt nu för tiden

Gotta löw it

  Det är höst.

Sedan frågade de om jag hade någon hjälte

Jag svarade - min morbror

Nu är jag hans.

Sällan har mina ögon glittrat

Sällan har mina armar knottrats

Sällan har min själ vrålat JAG VILL

Så som den där torsdagen i april då jag äntligen såg det som jag hade väntat på

Sedan hösten 2006.

Och nej, ni förstår med största sannolikhet inte.

Men det begär jag inte heller.

Fast jag postar ett klipp ändå.

Även om det inte gör upplevelsen rättvis.

Ändå.

Ingenting kommer någonsin kännas förrän det är jag.

Och allt annat bleknar.

  You'll never know.

Ledig från skolan idag.

Awesome.

Har snart städat färdigt mitt rum, grundligt.

Awesome.

Har dock matte och spanska tills imorgon.

Inte så awesome.

Kanske bloggar ikapp om allt som hänt sedan i fredags.

Galet vad vi skrattade.

Mest troligt inte.

Men man vet ju aldrig.

Sjukt meningslöst inlägg förövrigt.

Jag var författare hela natten.

Snart så.

Jag älskar cellon och pianoarrangermanget.

Utöver det där uppenbara.

Som att texten är sådär krispigt ärligt och genial.

Jag äter godis och läser igenom rapporten som skall in imorgon bitti.

Winnerbäck spelar för mig, tack för det!

Hade en awesome söndagsdejt med Josefin.

Åh, vad jag saknat.

Tack för det!

Imorgon skall jag höststäda.

Jag älskar att börja om.

Tjing.

  Pinsamt att jag bara visar outfits när jag har Weekdayjeansen på mig..

JAG HAR ANDRA JEANS!!

Och använder dem också, haha!

Lite rockigt idag.

Grå kängor tror jag att jag slänger på mig också.

Sedan sjappar jag iväg på söndagsdejt, åh vad jag längtat!

Söndagsdejt.

Åt frukost halv ett, mmm, jag älskar sådana här dagar.

Tanken var att storstäda men det lutar åt att vi tar en spontanresa till GeKås - Ullared.

Gotta löw it!

Min lördagsdejt blev sjuk :/

Men förhoppningsvis blir hon bättre till imorgon, volleyboll it is then!

  Var söt bara.

Det underlättar!

...kantstötta, sårade, dumpade, ledsna, frustrerade, bortkomna, rädda, trasiga, skakiga, skärrade, ömtåliga, sextonåriga jag!

Jag önskar verkligen att jag hade kunnat vara där för dig för ett år sedan.

Du anar inte hur oerhört tacksam jag är över att du, mot alla odds, reste dig och sprang ikapp dig själv och ditt liv men framför allt alla de som faktiskt tyckte om dig, för den du var.

Trots att din konstnärlighet och djupa själ ansågs fel i andras ögon.

Hade du inte gjort det, så hade inte jag stått där jag står idag.

Så tack, sextonåriga jag, tack.

Det gör ont, jag vet. Så förbannat in i helvetes jävla, fucking ont.

Nej, det går inte att beskriva.

Inte ens "som att köra in en locktång i magen och vrida om" förklarar det rättvist.

Rättvist var det inte och blev inte sen och är det inte heller nu.

Men jag ångrar inte dina beslut en sekund.

Jag är stolt över att du stod på dig, det banade grund så att jag idag kan stå fast vid mina åsikter och inte rätta in mig i ledet och acceptera, bara för att någon påstod att det var det jag skulle göra.

Nej, för vi är bättre än vi vet, mycket större än vi vet.

Här skall ingen tvivla på sin duglighet!

Tack, sextonåriga jag, tack.

Tack för att du orkade, tack för att du vågade, tack för det du blev.

Tack för mig.

  Tack.