Känner att mina rubriker blir fyndigare och fyndigare...

Imorse vaknade jag 05.30

Majas kommentar: "Jag brukar gå upp då."

Amandas svar: "Nej Maja, du går upp halv sju."

Hon kunde hålla med om detta.

Jag somnade i alla fall om och drömde att jag åkte buss.

Bussen stannade och jag skulle gå av men insåg då att busschauffören var snygg så jag sa, "Vänta."

Jag känner hur ni spänt väntar på fortsättningen.

Jag gick i alla fall fram till snyggingen som gav mig en penna och ett papper att skriva  mitt nummer på.

Tänk om det alltid var så enkelt.

Men, jag skrev fel nummer typ TJUGOFEM GÅNGER!!!!! innan det äntligen blev rätt.

Sedan gick jag glatt av bussen, körde händerna i fickorna men fick då se två ludna saker springa över vägen.

Jag klappade i händerna i hopp om att de skulle bli rädda men icke då.

Kattjävlarna, eller vad det nu var, attackerade mig istället och det vibrerade i hela halsen.

USCH!

Det var mitt alarm, har jag insett senare...

På riktiga bussen, två timmar senare, skrev jag busspoesi jämte min lillebror.

Poesi på bussen, helt enkelt.

Maja tyckte dikten var fin.

Najs, najs!

Idag har jag vart snäll mot Erik hela dagen, fått förklara varför jag efter en lektion låg utmattad på bänken, svajat när någon knuffat mig samt låtit Erik blåsa mig stilla.

Sedan var Majs och jag jobbigt snygga i bussglaset som speglade våra långa hakor.

Jag kommer kanske visa er den snygga bilden vi tog, kanske.

Någon som ser den röda tråden genom dagen?

Hah?

Ingen?

Någon?

BUSS!

Såklart.

Puckon.

På Kultur och idéhistoria lektionen:

Anton, berättar om en grekisk gud och säger: "Så man kan säga att han inte var speciellt snäll."

Jag själv kontrar då med: "Nej, men vem fasen orkar vara snäll då?!"

Varpå Erik börjar skratta.

Well, kanske man kan säga att det är ett internt skämt.

Många gånger har vi diskuterat det faktum, att jag hatar att vara snäll.

I'm back on the wierd blog track,

just like old times!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

No 90 Kleist - till er tjänst No 90 Kleist men bara så ni vet - jag kommer rymma härifrån      Börjar någon slags tolkning på vad som senare kommer att bli startskottet på Glöm inte bort mig-serien. Fotar Terese med pappersblommor fastklistra...

För att jag är livrädd För att jag inte skrivit på så länge För att Maja fortfarande längtar   Jag jobbar med ångest liksom så ofta i juli, är besatt av allt som är orange och låtsas att det är fredag när det egentligen är måndag. Deklarerar ...

  Än finns det tusentals tårar kvar och de är dina att ge vem som helstDe är de dyrbaraste smycken du har så be aldrig om ursäkt igenPanikhänger med klassen, kan inte riktigt fatta att det kommer till ett slut. Allt är fint trots ett brev skrivet p...

  Where there is desire there is gonna be a flameWhere there is a flame someone's bound to get burnedBut just because it burns doesn't mean you're gonna dieYou've gotta get up and try     Tar mig igenom skolstressen och dansar min sista dansu...

  When we all had new Iphones but no one had no one to call...   Det där jag inte tror kan hända - händer. Och han där jag inte tror finns - finns. För det där jag inte tror - tror visst på mig.   Brighton, UK. Vi åker dubbeldäckar...