2012.05.09

Bussen packades full med väskor, kameror, objektiv, stativ och glada barn. Förväntansfulla och aningen slut efter engelska nationella läste vi fröken Falkmans reportage i lokaltidningen, lyssnade på musik, sov mot varandra och dampade loss - som vanligt skulle man kunna säga...

Finaste rummisarna skulle det visa sig att man fick också efter några flyttar hit och dit -

tack för det!

Blev utforskning av stället tillsammans med finaste. Yay.

Visade sig att grabbarna grus hade investerat i specialtillverkade krabbfiskegrejer. Prylarna testades flitigt och visst blev det krabbor! Tycker om bilden längst till höger. Rebecca&Tove gör bilden snygg, Sofia ehm....gör den...ännu snyggare? Eller något^^,

Varnar känsliga läsare...men lovar samtidigt att inga djur kom till skada under dagen...eller? Hehe. 

Vi övergav fiskarna för lite finfint fika inne hos gubbarna aka fotolärarna plus busschaufför. Hehe. Vi ville bara se vad som hände.

*Knackar på dörren*

- Vi skall inte ha något!

- Men vi vill ha fika!

- Fixa saft så är ni välkomna!

Vilket vi gjorde... Även om Lotta såg extremt skeptisk ut när hon gick förbi, hon såg inte vilka det var vi satt hos. Hon trodde alltså vi bjudit in oss till tre random snubbar där ute på västkusten, hehe, tänk så det kan gå...

Sedan blev det till å lyssna på finfin sång av finfin vän. Tja, bättre än så blir det väl knappast?

Riktiga äventyr var vi ute på. Bland bergen och den salta luften. Vi hittad skelett som sketongarna senare anklagade Erik att vara skyldig för. Jag skulle spela advokat - men om det gick vägen, tja, det förblir väl obesvarat... 

Foto blev det ju också, såklart, sådan hör fotoresor till. Så estetisk och romantisk jag var som gjorde ett hjärta av snäckorna... Läraren trodde dagen efter att det var Erik som gjort det, ganska kul det också faktiskt^^,

Men, bada fick jag göra. Upp till vaderna i alla fall. Erik fotade, som vanligt. Vad gör man inte för konsten...?

Under middagen (grillad hamburgare - jo - fint serrni!) tog gurkan ofrivilligt slut. Fröken Falkman fick då uppgiften att lösa detta. Vilket hon gjorde. På sitt sätt. Eftersom hon inte orkade hämta varken kniv eller skärbräda...fick Grillgaffeln fungera. Och visst gjorde den det! :D

Efter middagen fick Fröken Falkman agera ögonmodell till finaSabinas A-projekt, krabbfisket fortsatte och Jonathans vantar blev omtalade...

FinaSabina testade baskerkeps, Jonathan och Fröken Falkman utsåg sig till sko-tvillingar och samtliga var lyckliga och glada... Finns dock bilder från när Erik försöker slänga i Fröken Falkman i havet...som krampaktigt håller runt hans ben där hon dinglar ovanför ytan...men dessa, nä, dessa sparar vi till bättre dar'...

Tanken var att fota solnedgången men vädret var inte på vår sida. Inte gpsen eller. Och så gick det till när sex snygga brudar gick bort sig i skogen. Ja, vi skulle till havet men hamnade istället på en lååång vandringsled i skogen. Mörkret sänkte sig och Sofies gps kändes inte alltför säker... Och så, när vi trodde att livet var slut (typ?) så kommer någonting springande....med stativ i handen och ryggsäck på ryggen. Sofia trodde det var en mördare...eh...hon hade fel. Nä, genom skogen och misären kommer Erik springande, som värsta räddaren i nöden. Jag kunde inte sluta skratta. Snacka om film-feeling eller?!?!?! :D

Så, hem kom vi. Till slut. Lärare skrattade. Andra såg på hockey. Men jag drog vinstlotten som spenderade kvällen på stranden, på ett sittunderlag under en sovsäck tillsammans med fin vän. Sådana där stunder som sparas djupt i hjärtat. Mmmm!

När kroppsdelar frusit till sig ordentligt, samtalsämnena ebbat ut och Mikael fått fin födelsedagssång begav vi oss till vår lilla stuga där mat intogs, skratt utdelades och fötter badades. Men, min kära släkting är väl typ lika bright som jag så hon spillde ut vattnet och ingen var förvånad. Erik skakade på huvudet och jag skrattade tills jag låg i en liten hög på golvet.

Ja, så Fröken Falkman fick skura golvet sådär halv ett på natten i den lilla stugan. Samtidigt hon gjorde om en sång och sjöng "Renare kan ingen vara......"

Erik slängde vi ut, han sov ute... Mysigt! Sofia och jag sa god natt säkert tusen gånger och gjorde high five minst lika många gånger innan vi till sist somnade till ljudet av värmefläkten och vetskapen om att nästföljande dag skulle bli minst lika bra.

 

sofiaa

17 maj 2012 15:46

Finaste, mysigaste, roligaste, bästaste, underbaraste resan tror jag allt att vi hade. Bättre kunde vi nog inte fått.

Och jag undrar så hur vi lyckades göra allt detta på bara en dag?!? Hände så mycket galna saker som man lätt kommer komma ihåg. Och även fast jag ser ut som en sur tjur på bilden är jag iaf ganska söt tycker jag, eller det går ju att diskuteras.

Men fy vad jag gillar mina bedårande släkting och alla våra cpsaker vi gör tillsammans. Highfive på det tycker jag! Tror vi hade renast fötter under resan, samt golv också!

Ordbruden

17 maj 2012 15:51

Likaså stökigast stuga men vad gör det. Snyggast är vi och åhej vad jag tycker om dig!

 

Sofie

17 maj 2012 21:35

Jag tackar och bockar för de tre dagarna! Extremt mysigt och roligt! Att försöka sova när ni spillde ut vatten, skrattade, sjöng.. Ja allt vad ni gjorde, det var inte det lättaste. Men fy vad roligt det var att lyssna på!

Och parkeringsskylten <3, den gör sig otroligt bra på bild måste jag säga!

Men skyll nu inte på gps:en, det fanns ju inget att relatera till... Men vi var ju faktiskt påväg åt rätt håll. Visade det ju sig iaf... Däremot tycker jag det var konstigt att vi aldrig hittade solnedgången, vi följde ju bara den vita leden. Den som visade sig vara sote-leden.

Förövrigt så vill jag tacka för många skratt! Otroligt vad roligt vi hade! Skoj som attan att lära känna dig bättre! Tack för det!!:D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

No 90 Kleist - till er tjänst No 90 Kleist men bara så ni vet - jag kommer rymma härifrån      Börjar någon slags tolkning på vad som senare kommer att bli startskottet på Glöm inte bort mig-serien. Fotar Terese med pappersblommor fastklistra...

För att jag är livrädd För att jag inte skrivit på så länge För att Maja fortfarande längtar   Jag jobbar med ångest liksom så ofta i juli, är besatt av allt som är orange och låtsas att det är fredag när det egentligen är måndag. Deklarerar ...

  Än finns det tusentals tårar kvar och de är dina att ge vem som helstDe är de dyrbaraste smycken du har så be aldrig om ursäkt igenPanikhänger med klassen, kan inte riktigt fatta att det kommer till ett slut. Allt är fint trots ett brev skrivet p...

  Where there is desire there is gonna be a flameWhere there is a flame someone's bound to get burnedBut just because it burns doesn't mean you're gonna dieYou've gotta get up and try     Tar mig igenom skolstressen och dansar min sista dansu...

  When we all had new Iphones but no one had no one to call...   Det där jag inte tror kan hända - händer. Och han där jag inte tror finns - finns. För det där jag inte tror - tror visst på mig.   Brighton, UK. Vi åker dubbeldäckar...