Stjärter dam:

"Okej, jag skall berätta ditt horoskop. Du kommer bli kär i november. Men det kommer inte hålla så länge. Det kommer vara med en äldre man, en till alltså. Det här ser inte bra ut Amanda...  Sen blir vi jättespontana och åker till London i April och där träffar du en Londonman! Eller, vänta - Engelsman säger man ju. Och sedan tar du studenten och åker till Englands sydkust för att jobba som au pair. Bara för att det inte är din stil. Och så börjar du virka mormorsrutor. Nä, nu kommer jag inte på mer. Fel, jag känner inte in mer. Men va - skriver du upp det?! Då pajar ju allt! Ahja, skyll dig själv... Men jag tror på det där med att du träffar en äldre man."

Fröken Svår:

"Hur mycket äldre?"

Stjärter dam:

"Så mycket äldre att vi blir galna på dig."

Jag bara älskar att komma hem. Hem, hem till mitt hus och mitt rum. Att kunna kylskåpsdansa och bli poetisk, raklång på köksgolvet. Att behöva använda sina ben och fötter för att nå någonting, inte bara sträcka ut handen och nå allting från en sittande position på en stol. Älskar ljuset och doften i mitt rum när jag kliver in för första gången på länge. Liksom grönt och mjukt. Svårt att förklara - men förbenat fint är det!

Så jag har tänt mina knubbislampor, flyttat undan symaskinen och den röda brödrosten. Laddat upp med fragment, vit choklad, vatten, fröken Å och skisser på scener.

Ikväll skall jag skriva. Eventuellt tills solen går upp. Fönstret står på vid gavel. Det finns ingenting jag hellre vill än det här just nu.

Fruktulöst bra saker väntar dessa dagar. Jobbade mitt sista pass för veckan idag och har nu packat Marabouväskan med massa kläder och och skor och fix. Ja, det är kul att jag har en sådan väska...

Än en gång skall jag tillbringa hundra timmar på buss med musik och sova i konstiga, omöjliga ställningar.

På torsdag blir det förhoppningsvis grill med mina fina, gudars vad jag saknar dem!

Fredag - Winnerbäck.

Lördag - Kent.

Say no more...

En sväng till Hönö och en till farmor tänkte jag dessutom hinna med.

Skål.