Jag gjorde precis någonting dumt. Kollade på en filmad intervju. Jag har träffat de som intervjuvas. Jag har bott i deras kollektiv. Twice. I just did a really bad, bad thing watching them on screen - answering questions about their band and the most recent gig they had on a festival - and their music (which I never really understood or even liked but hey, I was in love - don't judge me). 

One of them tried to make me eat funny things. Like crisps made of chees and when I first met him I tried to be polite och sträckte fram handen för att hälsa på honom, sa "Hello, my name is Amanda - I'm from Sweden!" and he looked at his hands, shoke his head and said "No, I'm not touching you with these hands." Andra gången ville han bjuda mig på någonting mosat som han påstod och försäkrade mig var jätte- jätte- jättegott but when I told him I'm extremely allercig to peanuts - he said: "No, then you absolutley shouldn't eat this." 

En annan tvingades stå ute på ballkongen och röka i ösregn för jag stod precis jämte och diskade deras disk eftersom den var all over the place och jag fick panik på det. Röken från hans cigarett var inte vad jag ville ha som tack för hjälpen. Senare samma natt mötte jag honom lite awkward eftersom jag trodde att ingen skulle vara uppe så sent och klädde mig därefter eller inte klädde mig. Och eftersom jag inte kan uppträda normalt i sådana situationer och alltid måste göra allt värre än det redan är - så sträckte jag upp handen och ba: "HELLO!!!" and then I was a tiny tiny bit embarrassed. 

Den tredje var anledningen till att jag went back to England and stayed in their collective for another week. I asked him if he intended to kill me when he asked if he could see me again the first time we met. We did meat again. Without skuggning av Maja och Erik. And I'm still alive. Just a bunch of scars and experiences richer. 

It was a bad bad bad bad bad thing watching the interview. Because there's still at least one part missing in the story. An extremely important one. And I know it's self-destructive as hell - still - I'm doing bad things 'cause I'm missing him like a hole in my head as big as the missing part in the story I'm about to write down. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

No 90 Kleist - till er tjänst No 90 Kleist men bara så ni vet - jag kommer rymma härifrån      Börjar någon slags tolkning på vad som senare kommer att bli startskottet på Glöm inte bort mig-serien. Fotar Terese med pappersblommor fastklistra...

För att jag är livrädd För att jag inte skrivit på så länge För att Maja fortfarande längtar   Jag jobbar med ångest liksom så ofta i juli, är besatt av allt som är orange och låtsas att det är fredag när det egentligen är måndag. Deklarerar ...

  Än finns det tusentals tårar kvar och de är dina att ge vem som helstDe är de dyrbaraste smycken du har så be aldrig om ursäkt igenPanikhänger med klassen, kan inte riktigt fatta att det kommer till ett slut. Allt är fint trots ett brev skrivet p...

  Where there is desire there is gonna be a flameWhere there is a flame someone's bound to get burnedBut just because it burns doesn't mean you're gonna dieYou've gotta get up and try     Tar mig igenom skolstressen och dansar min sista dansu...

  When we all had new Iphones but no one had no one to call...   Det där jag inte tror kan hända - händer. Och han där jag inte tror finns - finns. För det där jag inte tror - tror visst på mig.   Brighton, UK. Vi åker dubbeldäckar...