Så vi går på rad

Till GP för att konstatera att det är som utomhus fast inomhus och lite som utomlands fast inomlands och jag råkar trampa på en tant

Vi får en uppgift att göra ett modereportage med random folk på stan och jag stoppar en lockhårig jazzmuiker med kontrabas och han påminner läskigt mycket om en annan lockhårig jazzmusiker jag träffat och det gör inte saken bättre (eller sämre eller värre) att vi tar hela intervjun på Engelska eftersom hans kompis kommer från Portugal. Han bjuder mig till deras spelning den kvällen och jag känner mig rusig och på toppen av världen.

Skrattar hysteriskt med Shain åt den svarta pantern och ber folk ställa upp på bild.

Och det är läskigt vackert.

Så jag åker hem och vänder. Packar om kameraväskan och sätter oxblodsröda tygrosor i håret. Hittar Miriam och har fel adress så när vi äntligen hittar till Viktors Kaffe är cafét nästan fullt på jazzlyssnande själar.

         

Men vi sitter precis utanför och det är nästan lika bra och jazzmusikern kommer ut och känner igen oss och Miriam frågar om vi inte kan åka till Umeå för det är dit de ska på turné.

 

Vi träffar en kvinna klädd i Ewa I Walla och Miriam tar med henne i sitt modereportage.

 

Och allt är spontant och Göteborgigt och det känns väldigt, väldigt rätt. Rättplacerat, rättplacerad - är jag.

 

Och finare kan man väl inte avsluta det.

 

T

27 september 2013 16:02

England nästa?
Det finns ett samband mellan Göteborg och England, ett ganska tydligt sådant - beautiful places.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

No 90 Kleist - till er tjänst No 90 Kleist men bara så ni vet - jag kommer rymma härifrån      Börjar någon slags tolkning på vad som senare kommer att bli startskottet på Glöm inte bort mig-serien. Fotar Terese med pappersblommor fastklistra...

För att jag är livrädd För att jag inte skrivit på så länge För att Maja fortfarande längtar   Jag jobbar med ångest liksom så ofta i juli, är besatt av allt som är orange och låtsas att det är fredag när det egentligen är måndag. Deklarerar ...

  Än finns det tusentals tårar kvar och de är dina att ge vem som helstDe är de dyrbaraste smycken du har så be aldrig om ursäkt igenPanikhänger med klassen, kan inte riktigt fatta att det kommer till ett slut. Allt är fint trots ett brev skrivet p...

  Where there is desire there is gonna be a flameWhere there is a flame someone's bound to get burnedBut just because it burns doesn't mean you're gonna dieYou've gotta get up and try     Tar mig igenom skolstressen och dansar min sista dansu...

  When we all had new Iphones but no one had no one to call...   Det där jag inte tror kan hända - händer. Och han där jag inte tror finns - finns. För det där jag inte tror - tror visst på mig.   Brighton, UK. Vi åker dubbeldäckar...