just det här är en morgon då jag önskar mig rapsfält intill stenfasaden och murar med mossa och hästhagar och ponnyer i trädgården med äppelträd och löv i daggtungt gräs.

och inte verka svår men ändå vara det.

ibland tänker jag på dem. på de som tog en bit av det. bitar jag aldrig får tillbaka. men det är väl det fina med det hela. likväl de aldrig får tillbaka det jag tog. som de gav.

de flesta kan man lägga bakom, bara ana i periferin och hjärtat minns. värre är det med de man frivilligt möter dagligen. 

men det är väl som jag skrev en gång, att jag alltid kommer äga en kyss som tillhör honom. och de andra också för den delen.

När man tittar på Grey's Anatomy och Mark Sloan dör och man gråter som om man mist någon man känt hela livet

När man känner att "nu jävlar orkar jag inte det här!!" och kollar tåg till Stockholm

När man tappar bort sig själv och ligger på en pianopall och lyssnar på Winnerbäck och försöker svara på frågan "vad tycker du om?"

När man letar hotell i Stockholm och hittar ett på Skeppsholmen och kollar bilder och inser att man stått precis där ute mitt i natten och pratat om saker tills man trodde att hjärtat skulle trilla ur bröstkorgen

När man tänker på allt som hände då och allt man kände och allt man trodde skulle hända

När man tänker på allt som inte hände

Nä nu jävlar ska jag till staden jag så ofta drömmer

Kramas var det ja. Sjuhejdlöst mycket idag. De borde åka bort oftare - tycker om dem så mycket när de kommer tillbaka hem.

Dagens bravader resulterade dock i stort blödande (sanning med modifikation) sår på min högra armbåge. Vi brottades och slogs med datorladdarsladdar (gotta löööw the word!). Och kramades då... SOM VANLIGT!

Stalin var en A-lagare men jag filmade inget. Bra dag för övrigt. Om det inte framgick.

Dessutom var jag nedrans snygg i pappas Levisjeansjacka från artonhundratalet - ish.

Jeansjacka Levis/Oxblodsröd halsduk Monki/Polyesterlinne Monki/

Svarta högaimidjanjeans Monki/Blommiga awesome skor Dr Martens

Jag har insett att min senaste kyss… var med någon som tydligen inte ville samma som jag. Men det trodde jag då.

Jag lyssnar på… Sara Lundgrens cover på Stenströms Full av liv. För artonde gången ikväll.

Jag mår bäst när jag… får vara en del av någonting större. När vi sitter på bänkarna och spelar och trummar och sjunger.

Stockholms bästa stadsdel är… Gamla stan, still. Stockholm. Hjärta.

Jag pratar… mycket. That's it.

Jag älskar/tycker om… gitarrspel och kreativitet som rinner över. Och knubbislampor. Mitt rum ser ut som ett tivoli. Och covers.

Min bästa vän är… äntligen hemma från språkresan.

Min första riktiga kyss… kommer jag fortfarande ihåg.

Jag avskyr när folk frågar… hur det är. Får alltid sådan prestationsångest över svaret.

Kärlek är… diffust.

Någonstans, tänker någon… vad fan problemet är, när man kan vara så lycklig över så mycket. Var lite tacksam för fan. Jo.

Jag kommer alltid att vara… normalstörd. Och sensitivt begåvad. Överkänslig om man så vill.

Jag är hemligt förälskad i… Ola Salo. Oförändrat.

Sist jag grät var… när jag gjorde research till nya boken. Varför skriver jag inte böcker om rosa fluffmoln och my little ponnies med pyjamasbyxor och sockervadd?

Min mobiltelefon är… lite för stor del av mitt liv.

När jag vaknar på morgonen… tänker jag att jag måste byta alarmsignal. Är trött på att höra om din parfym på skånska.

Innan jag går och lägger mig… går jag igenom allt jag inte har gjort som jag borde ha gjort och allt som jag borde göra och tänker igenom alla idéer jag inte presenterat än och får panik över det. Jag sover inte så himla bra at the moment.

Just nu tänker jag på… hur jag över huvud taget skall kunna överföra informationen i min hjärna till alla projektmedlemmar när detta beger sig. Det blir svårt att somna.

Bebisar är… små.

Homosexuella är… värda beröm som står på sig och går emot samhällets sinnessjuka regler om vad som är ”normalt”. Fortfarande. Oförändrat.

Ikväll ska jag… borsta mina tänder.
I morgon kommer jag… kramas en jävla massa.

Jag vill verkligen… spotta i en soptunna, gå vidare och bli awesome igen. Och få ett mail från bokförlaget. Fast helst begrava mig under täcken och kuddar, tända alla knubbislampor, lyssna på Saras cover och inte gå upp imorgon. Verkligen. Och älska sådär villkorslöst. Kinda'.

Typ precis sådär awesome och allt vad det innebär.

Min kusin gick bananas med mitt hår medan jag hejade på.

Testade dem på bokmässan i Gbg och på ikea.

Fick våldsamt ont i huvudet.

Flätade ur dem.

Nu i efterhand vet jag inte riktigt hur jag tänkte eller om jag ens gjorde det.

Men det var en sådan där fix idé jag får ibland som bara måste genomföras - annars kommer jag ångra mig resten av mitt liv. Typ.

Och nu kan jag ju säga att jag testat.

Dreads i nitton timmar.

Måste vara något slags minimirekord?

dagens to do:

- komma i fas

Amanda: "Har du en väldans lust att skriva en engelskaartikel?"

Lillebror: "Nej."

Amanda: "Men asså, om du känner efter riktigt noga?"

Lillebror: "Okej, jag känner efter riktigt noga... Vill fortfarande inte göra den."

Amanda: "Asså, är du riktigt säker nu?"

Lillebror: "Ja."

Amanda: "Typiskt, då får jag väl göra den själv."

Lillebror: "Mhm! Det läär du ju få göra."

Jaha, det läär jag ju.