Väldigt mycket Säkert! just nu.

Åh, gilla, gilla.

Gårkvällen var T O P P E N !

Tänker inte snacka mer om det, för så var det bara.

Fast jag blev lite fast i franskan, åh vad jag vill!

Nu skall jag vänta på att kusinen min skall ringa.

Får se om det blir någon hoppning idag.

Vädret är inte bra för denna aktivitet och jag är lite svimmig..

Kanske får det bli bokredigering istället, vi konstnärer har det ju för lätt alltså...

Inte sant?

  Har lite svårt att tro att det bara var en månad sedan jag såg ut såhär.

På den platsen, i det vädret.

Ööööh?

Men jag gillar det, kontrasten går att ta på.

Galet liv vi lever i.

  But it's just the price I pay
Destiny is calling me
Open up my eager eyes
'Cause I'm Mr. Brightside

Heter Lina.

Mycket fin människa tycker jag att hon är.

Med många andra.

  Awesome jeans, sådär för stora men jobbigt snygga ändå.

Body och svart topp.

Jeansväst, sweet!

Till det, knästrumpor med rosett samt röda alternativt senapsgula, höga converse.

Och är det inte b r ö s t som skymtar där på bilden?

Jo, fasen, det är det.

Äntligen.

jag tittar på bilder och ler

dom är på dig men det gör inte ont mer

jag minns, klart jag minns

men behöver inte sakna det som inte längre finns

det tog ett år

ett år med brännsår

men efter allt är det stark jag står

och jag skall minnas allt med dig en dag

minnas det vi hade som var bra

men det kommer nog ta ett tag

en dag skall jag minnas, som du sa

och älskling, tänk på mig ibland

den dagen du tar någon annans hand

jag låser in oss i ett fack nu

tillsammans med alla saker som blev kvar

frågar inte mer, trots att det finns dom utan svar

  Jag kände att jag behövde få det sagt bara.

©amandafalkman

Det finns inget som oinspirerar mig så som inspirerande människor.

Det är sant.

Jag fullkomligt hatar samtal med kreativa människor som lyckas bra.

Tycker så illa om fantastiska bilder som får det att krypa i fingrarna.

Jag ger upp när jag hör någon sjunga som en ängel eller spela gitarr eller en egenskriven låt, rakt i hjärtat.

Fina texter får mig att vilja slänga alla rader jag någonsin skrivit.

Och aldrig mer vill jag dansa när jag ser profsdansare på TV.

Sjukt, inte sant?

För jag vill också.

Jag vill också skriva en egen låt, kunna spela gitarr till och sjunga den.

Jag skulle kunna mörda för att få dessa bilder och texter.

Vill bara sätta ett stort MADE BY ME över dem alla.

Och dansa, tänk om jag också kunde dansa in i hjärtat på andra.

Jag har nu insett att jag måste vara bäst.

Annars tycker inte jag det är roligt.

Dansa är aldrig lika roligt som när jag får stå allra längst fram, helst i mitten.

Och sjunger jag måste några komma fram efteråt och säga att det var bra, om jag inte skall få lusten att slänga alla notpapper dit pepparn växer och aldrig, aldrig, aldrig igen öppna käften och forma toner som ändå aldrig kommer låta som jag vill.

Det är ganska störande.

Aldrig mer, aldrig mer, tänker jag direkt efter ett scenframträdande. Ge dig, du blir inte så bra som du tror ändå, lägg ner det nu.

Jag förstår själv inte varför jag utsätter mig för konsten, gång på gång.

För den sågar och kritiserar, helt själv, utan människors ord.

  Händer - uppgivna.

Bilden - någon annans.

Känns - i hela hjärtat.

Men det är jag på den, ser ni?

Det är jag.

Gårdagens bloggning = 0.

Men, jag har mina ursäkter.

Men, dom tänker jag ge fan i att berätta.

Tidningen på besök i skolan idag.

Fett najs.

Och jag är supertaggad tills vi får vår sida och får fylla den med massa ***.

Nu skall jag snart byta om och sjappa iväg till tonår där ny ledare (JAG!!!!) och ny ungdomsledare står på schemat.

FETT NAJS!

Fick dessutom tacka nej till tre andra saker bara denna kväll, så säg inte att jag inte har folk att umgås med :P

Såå, det blir förmodligen inte så mycket mer bloggande ikväll heller..

Om jag inte blir superpoetisk och skriver djupa grejer inatt..

Typ.

     Men jo då.

Har en hel låtlista på spotify med hans covers.

Gah, what'a guy.