Dag 9.

Det jag minns.

Amanda. Två år gammal var jag och gick spänt över köksgolvet hemma hos Farmor och Farfar. I hörnet på stolen som alltid stått i hörnet direkt till vänster innanför dörren låg den. Ballongen. Den rosa med Långben på. Beslutsångesten växte allteftersom minuterna tickade fram på den bruna keramikklockan ovanför köksbordet. Jag hade fått en Lillebror men den stora frågan som kvarstod var:

”Skulle jag ge honom min rosa ballong med Långben på, eller skulle jag behålla den själv?”

Jo. Detta är helt sant. Och det jag kommer ihåg tydligast från mina mycket unga år. Och hur det gick, tja, vem vet…

  Men som ni alla kan se var ballongen i alla fall med på sjukhuset när vi fick komma dit och hälsa på. Sjukt vad man kan komma ihåg i alla fall. Fast jag minns inte hur ballongens öde slutade. Kanske fick han låna den en stund innan jag i smyg tog den tillbaka. Mycket möjligt.

  Men what'a hell, älskade honom gjorde jag ändå. Och gör jag fortfarande.

Lillebrors kommentar när han såg bilden förut: "Ja, på den tiden var du i alla fall större än mig."

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

No 90 Kleist - till er tjänst No 90 Kleist men bara så ni vet - jag kommer rymma härifrån      Börjar någon slags tolkning på vad som senare kommer att bli startskottet på Glöm inte bort mig-serien. Fotar Terese med pappersblommor fastklistra...

För att jag är livrädd För att jag inte skrivit på så länge För att Maja fortfarande längtar   Jag jobbar med ångest liksom så ofta i juli, är besatt av allt som är orange och låtsas att det är fredag när det egentligen är måndag. Deklarerar ...

  Än finns det tusentals tårar kvar och de är dina att ge vem som helstDe är de dyrbaraste smycken du har så be aldrig om ursäkt igenPanikhänger med klassen, kan inte riktigt fatta att det kommer till ett slut. Allt är fint trots ett brev skrivet p...

  Where there is desire there is gonna be a flameWhere there is a flame someone's bound to get burnedBut just because it burns doesn't mean you're gonna dieYou've gotta get up and try     Tar mig igenom skolstressen och dansar min sista dansu...

  When we all had new Iphones but no one had no one to call...   Det där jag inte tror kan hända - händer. Och han där jag inte tror finns - finns. För det där jag inte tror - tror visst på mig.   Brighton, UK. Vi åker dubbeldäckar...