Jag har slutat orka. Igen. När fingrarna knappt orkar röra sig över tangenterna, när hjärnkapaciteten sedan länge sagt upp sig, när orden fastnar som ett äpple i röven och jag inte orkar ta två steg i taget när jag går upp för trappan. Och värst av allt - att jag inte orkar ta tag i någonting. Klockan är 12.46 och jag har inte gjort någonting för att förtjäna dagen. Inte skrivit en "om mig"- sida till nya hemsidan och inte ens packat en halv flyttkartong. Måste baka till onsdag och producera en prislista.

Det är min enda lediga dag på forever och jag vill bara att Terese ska komma hit och mata mig med Ben & Jerry's och  titta på skärgårdsdoktorn och så kan det väl få regna. Soljäveln skiner ju till och med på min lediga dag. Min enda lediga dag!

Ja, salta de ovanstående raderna och ta i beräkning att jag har fruktansvärt svårt att chilla. Chilla utan planera, fixa, boka in, skriva, redigera, maila och rensa. 

Klockan två har jag telefontid med en läkare. Jag känner mig överkörd.

 

Men igår hade jag finaste kvällen trots att vi var dödligt trötta för de gick och la sig 04 den morgonen och det var då jag gick upp. Men Hanna var hemma från Skåne och vi har inte setts på megalänge. Så mina finaste Hanna och Elin kom för att dricka litervis med te, surra om de senaste förälskelserna, planera kusinhelg i Göteborg, äta tekakor som om de vore bullar, kolla inredningskataloger, drömma om vår framtid, vara stolta över varandras prestationer och sitta nära nära i soffan. Elin kallade sig och Hanna för kulturellt omedvetna och påstod att jag pratar med för svåra ord. Hanna jobbar med hästar som precis vunnit fyra VM-guld och Elin har blivit handplockad för en av stadens finaste restauranger och jag har fått igång ett fotoföretag och kommit in på värstingskolan. Ja, vi inser alla hur awesome vi är. 

Och jag kan inte hjälpa det men jag får ändå hålla mig i för att inte börja gråta när de åker hem. Just för att Hanna bor så långt bort och för att jag tycker om de två så förbenat mycket.

 

Queen of Kammebornia

22 augusti 2013 09:19

Åh, fina du med alla drömmar och vackra ord! Ibland tar orken bara slut. Vad bra att du har kontakt med en läkare. Jag har ju järnbrist i perioder. Ordentligt. Då kan jag nästan inte vakna. Hoppas det kommer bättre dagar snart, med mer kraft. Stor kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

No 90 Kleist - till er tjänst No 90 Kleist men bara så ni vet - jag kommer rymma härifrån      Börjar någon slags tolkning på vad som senare kommer att bli startskottet på Glöm inte bort mig-serien. Fotar Terese med pappersblommor fastklistra...

För att jag är livrädd För att jag inte skrivit på så länge För att Maja fortfarande längtar   Jag jobbar med ångest liksom så ofta i juli, är besatt av allt som är orange och låtsas att det är fredag när det egentligen är måndag. Deklarerar ...

  Än finns det tusentals tårar kvar och de är dina att ge vem som helstDe är de dyrbaraste smycken du har så be aldrig om ursäkt igenPanikhänger med klassen, kan inte riktigt fatta att det kommer till ett slut. Allt är fint trots ett brev skrivet p...

  Where there is desire there is gonna be a flameWhere there is a flame someone's bound to get burnedBut just because it burns doesn't mean you're gonna dieYou've gotta get up and try     Tar mig igenom skolstressen och dansar min sista dansu...

  When we all had new Iphones but no one had no one to call...   Det där jag inte tror kan hända - händer. Och han där jag inte tror finns - finns. För det där jag inte tror - tror visst på mig.   Brighton, UK. Vi åker dubbeldäckar...