Och hon öppnar dörren med en länge sedan skådad sneaky min och jag blir så töntigt glad åt det, alldeles överkänslig och börjar nästan gråta för jag saknat henne så mycket. Ungefär lika töntigt som att gråta till Toy Story men det gör jag också.

Så vi tar ikapp, dregglar (bokstavligen) åt Ed Westwick, ser samma film två dagar i rad och ligger sedan tätt, tätt i mörkret och berättar viktiga saker. Skrattar, utropar "jag orkar inte" precis som vanligt och är seriösa och oseriösa om vartannat. 

Fy fasen vad jag tycker om den tjejen!

   

Hon har hunnit fylla år sen vi sågs sist och firar med popcorn och den bästa av presenter - egoboost.

"Grattis på nittonårsdagen önskar din följeponny 2013.06.24"

I morse mottog jag ett meddelande:
"Tack för igår! Kollade igenom presenten innan jag somnade och imorse när jag vaknade."

1. Bra betyg.

2. Titeln stämmer oroväckande bra.

Jag är hyperallergisk mot nötter och jordnötter och jobbar i ett bageri.

Är inte det lite destruktivt?