Fredagen den sextonde september skrev jag ett sms där jag berättade att jag stod på en tågstation och väntade på ett tåg.

Tåget kom och tog mig in till bästa staden Göteborg där jag mötte upp en Superhjälte.

Mycket hände under tiden men ingenting spelar någon roll för det enda som spelade roll den kvällen...

  ...var älskade, älskade Winnerbäck.

Och jag kunde inte sitta still.

Drog i mina fingrar, fingrade på nyckelbenen, trummade på låren.

Gång på gång fick jag dra efter andan.

Så bra var det.

Ändå kan jag inte beskriva det.

Låtarna hade fått nya arrangemang, instrumenterna var utbytta och det nakna och intima och nära... var helt jävla fantastiskt.

Att beskriva en obeskrivlig känsla.

Jag gick emot en rad normer när jag efter konserten lämnade ett spontanskrivet brev till en vakt som lämnade det vidare till Lasses gitarrlämnare som förhoppningsvis skickar det vidare till legenden him self.

"Han känns som en sån som läser såna brev"

Jag hoppas du har rätt.

.för en tystnad mellan väggarna som skar genom cement

två ögonpar i tomhet från september till advent.

Har bakat och kommit fram till följande:

Jag skall endast KÖPA kakor i fortsättningen!

Men ändå, jag har bakat och skall följa Josefins råd, ställa till med dejt och bjuda på brända chokladmuffing i randiga formar.

Åh, vem kan säga nej till det.

Upptäckte att inlägget jag skrev idag för två år sedan..

..var tusen gånger mer uppiggande!

Enjoy:

>Vill bli någonting<

Det gör mig skräckslagen att tänka på hur mycket som kan ändras på ett år.

Skrattretande, patetiskt och fullkomligt livsfarligt.

Hur fasen skall man någonsin kunna lita på någon.

Kom hem för några timmar sedan.

Har sålt äpplen med Sara på västkusten hela förmiddagen.

Galet bra!

Vi tittade på filmen om Justin Bieber halva natten.

Haha, neeeerds ;)

Och även om jag kunnat skriva precis vad som helst här.

Så hade jag ändå inte hittat ord för det.

Har ätit tacos och ligger nu utslagna i soffan.

Sköna släktingar det här.

I finaste staden!

Nu blirre idol.

Lova har utlovat robotdansen om Moa går vidare!

Hoppas hoppas ;)

"Hur kommer det sig att du alltid ligger på marken med fötterna i luften?"

  Ja du, säg det.

But you were history with the slamming of the door
And I made myself so strong again somehow

Rihanna – California King Bed

Bara måste.