och vi pratar om första kyssen, antal hångel och var gränsen egentligen går. de säger att jag är knas, på ett bra sätt.

jag är sjuk och antar att det är en sådan där kväll då jag hade varit klängig och allmänt "ta hand om mig"-ig.

men nu är det inte så.

så jag lägger mig i soffan och önskar jag såg ut som katy perry. dricker te till det. ja linnea - te.

sa jag att jag hade jäkligt kul idag? 

hey röda termobyxor

och hade han frågat mig hade jag svarat tid, mer av din tid men det gör han inte. någon annan lovar att plocka upp mig och ta med mig långt härifrån när tiden är inne men det gör inget om jag dör för nu vet jag vad mina läppar är till för och jag vet att det är fel.

så vi äter knäckglass direkt ur förpackningen eftersom det är godast och mysigast och förmodligen meningen med livet och drömmer om kollektiv med isisar, katter, barn och ingen hund. och pratar om första intryck och jag vet vad ditt var om mig men säger ingenting.

och jag subscirbear listor och vet inte vad jag skall ta vägen. köper pepparkakshus och klister eftersom jag inte ens tänker försöka med kristyr. en liten pojke i för stora skor. håll i dig - här kommer lyckan.

Syns inte på filmen men det står en gammal kassettbandspelare framför mig. På den står det Erik. Han syns inte från början. Var menat som ett skämt, liksom som om jag sjöng playback men så gjorde jag inte det ändå, någon kanske fattar.

I publiken satt dessutom hela bästa SP3 med skyltar och plakat och tjena vad lycklig man blev.

så jag väcker honom och så tittar vi på julkalendern utan att överväga om vi möjligtvis skulle kunna vara för gamla...

och allt är så våldsamt fint eftersom det är december och frost och snö och det står en stjärna i mitt fönster och en julrobot ovanför min säng...