Jag vaknar i bra tid men ändå liksom försent men det gör ingenting för jag är ledig och allt går på halvfart. Det finns liksom inga tydliga gränser när morgon övergår i förmiddag, i middag, i eftermiddag... Övergångarna är blurriga, tonar in i varandra. 

Så jag äter frukost i över två timmar för att samtidigt pränta ner idéer, redigera bilder, skriva inlägg och kommentera andras. Och av någon anledning dokumentera alltsammans. 

Och dagen är knappast förtjänad men ändå värd i mina tightassjeans och tjocka strumpor men det får vara så. För jag jobbar så konstiga tider och när jag vaknade i morse hade jag en hemmagjord tatuering på insidan av överarmen och minns vagt hur jag i soffan vrålade till When you were young igår natt...

Någonstans önskar jag att alla dagar fick vara lite såhär. Eller att denna kunde hålla på lite längre. Med sovmorgon, töntigt lång frukost, texter, bilder. Men jag har varit i närmsta stad för att lämna en sak och prata om kommande fotograferingar och företagande med min nästanmoster och jag äter digestivekex till lunch.

2013-06-25

Så jag börjar dagen med en PW för att förtjäna den men kanske för det bästa med morgonpromenader ändå - en timmas ostörd lyssning av viktigt sommarprogram. Den tjugofemte juni lyssnar jag på gårdagens av Maja Ivarsson och känner mig alltid lika betydelsefull som får ta del av anekdoter och livshistorier från människor som inte känner mig.

Sedan klär jag mig i "the cardhouse dress" eftersom den är sinnesdrabbat fin och inte fått vara ute sedan jag gick på dejt i Brighton. Which I call a damned shame!

Och det är soligt och det gör mig ingenting mer än att jag blir lycklig i hela själen för jag är ledig och ska åka till min nya stad.

För att hänga med Emma som är supergravid och en av de absolut bästa människor jag känner. 

Vi sitter på café och hänger i mina nya hoods och kollar ut viktiga överlevnadsbutiker. Såsom seveneleven, coop, pizzeria, thai och skoaffär. Åker spårvagn och kommer på hur briljant det är att trean går hela vägen från deras hållplats till min, vilket betyder att de kan sätta Cutebjörn på språvagnen så plockar jag av honom när han kommer fram eftersom Viktor kom på att jag kunde passa honom två dagar i veckan. Och det är lika verklighetsbefriat som vanligt, don't you worry (child)!

Vi går upp för en lång backe för att inse att vi gått fel och tar spårvagnen tillbaka igen och fortsätter gå och kollar second hand och Fabriken för att bli lite kära i gamla trappstegar och industrilampor. 

Första september flyttar jag.