2013-07-01

Och det var egentligen måndag men kändes som fredag. Vilket jag upprepade oräkneliga gånger. Vilket förvirrade många.

     

So I dressed up. Mötte en man jag som barn var dödligt förälskad i. Utbytte normativa hälsningsfraser men med något slags underliggande overjoy jag i skrivandet stund har lite svårt att förklara.
Lyssnade på Maria Mena, skrev dialoger och höll på att svettas ihjäl av nervositet huruvida min fredagsdejt skulle hinna med pendeln eller inte. Tryckte på dörrknappen säkert hundra gånger innan jag skämdes ihjäl, gick då till en annan vagn och upprepade samma procedur. Och sen kom hon ändå.

   

Vacker som en galning och vi köpte bilkörarvänlig cider men expediten missade det och såg bekymrad ut och sa att det inte skulle gå och sen fick han erkänna att han sett fel. Kul att han ändå trodde vi skulle försöka. 

Vi gick runt på gatorna och var lite lyckliga.

Lyssnade på töntigt begåvade musiker och slängde pengar i ett gitarrfodral. Fin kontrast till allt förinspelat panflöjtsspelande.

Släpade runt på mördarkameran och fotade för att det skulle vara värt.

Sedan hände någonting exotiskt. Det slog till och med det att det var måndag men kändes som fredag. Vi skulle gå på bio. Inget konstigt med det men när filmen gick igång så... ehm... hade vi, om vi inte visste bättre, kunnat tro att vi hamnat på en dövvisning av Tyskungen. Ljud hade vi men ingen bild. 
"Ey, det är som att titta på film på radio!", utbrast jag och så fick vi hämta personal som svettigt försökte rätta till problemet. Andra gången fick vi bild men inget ljud. Tredje gången gillt och filmen gick igång med en fördröjning av ljudet - en rejäl sådan. Och efter en timmes strul förklarade det nu ännu svettigare biobiträdet att det väldigt sällan händer att det finns ljud men ingen bild eller bild men inget ljud och ännu mer sällan att ljudet är totalt osynkat. 
"Vi förstår att det inte är ert fel", sa jag - utan att veta om någon höll med mig och lade till: "Men det är ju fredag - så det är chill!" och förvirrade stolsgrannar såg på varandra och viskade: "Men det är väl måndag - eller?"
Vi fick i alla fall två kompensationsbiljetter så jag skulle kalla det en bra deal!

   

Lite smårusiga och höga på Göteborgskvällen vandrade vi gatorna i skymningen och gick på restaurang. Tanken var att senare dricka cider i hamnen, somrigt och fint men lagom till att maten var slut öppnade sig himlen och dränkte kvällens planer.

Inte för att det gick någon nöd på oss. Vi trängde oss under mitt paraply som tillverkades i Danmark men inhandlades efter "come see me again, this is not the last time" i Brighton. Tog en spårvagn som någon spelade gitarr på och åkte till mina nya kvarter för att så utanför i regnet och peka upp på mitt framtida fönster.

Sen åkte vi hem.

 

Malva

14 juli 2013 15:28

när du tog den fjärde bilden underifrån på kanalen och så, så var du precis vid min skola! Coolt.

http://malvaastrid.blogg.se

Ordbruden

14 juli 2013 19:00

skitcoolt faktiskt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

No 90 Kleist - till er tjänst No 90 Kleist men bara så ni vet - jag kommer rymma härifrån      Börjar någon slags tolkning på vad som senare kommer att bli startskottet på Glöm inte bort mig-serien. Fotar Terese med pappersblommor fastklistra...

För att jag är livrädd För att jag inte skrivit på så länge För att Maja fortfarande längtar   Jag jobbar med ångest liksom så ofta i juli, är besatt av allt som är orange och låtsas att det är fredag när det egentligen är måndag. Deklarerar ...

  Än finns det tusentals tårar kvar och de är dina att ge vem som helstDe är de dyrbaraste smycken du har så be aldrig om ursäkt igenPanikhänger med klassen, kan inte riktigt fatta att det kommer till ett slut. Allt är fint trots ett brev skrivet p...

  Where there is desire there is gonna be a flameWhere there is a flame someone's bound to get burnedBut just because it burns doesn't mean you're gonna dieYou've gotta get up and try     Tar mig igenom skolstressen och dansar min sista dansu...

  When we all had new Iphones but no one had no one to call...   Det där jag inte tror kan hända - händer. Och han där jag inte tror finns - finns. För det där jag inte tror - tror visst på mig.   Brighton, UK. Vi åker dubbeldäckar...