2013-07-02

För några veckor sedan åkte jag och papegojklänningen till den finaste av alla städer för att under dagen tillbringa tid tillsammans med inte mindre än tre dejter! 

 

Dagens första dejt - vältaliga, gråtmilda, kloka, galna och våldsamt fina Kristina! Hon frågade var jag var och jag svarade: "Står iklädd en apdräkt och dansar för pengar." Hon hittade apan och sedan hittade jag henne. Vi avverkade samtalsämnen och Londondrömmar, britter med lockigt hår, saker som inte riktigt blev som man tänkt sig, om att rädda sköldpaddor efter gymnasiet och ändå känna att livet är fint - att det löser sig.

Vi handlade second hand och satte poäng på utstyrslarna. Blommiga halvjackan med trasig dragkedja tillsammans med leopardmönstrad bandeau fick höga poäng, liksom indianklänningen jag tydligen var tvungen att ha när jag "bor i Majorna och får hippiebarn som säljer saft på gatorna" men kanske bästa av allt - en enorm, stickad, vit oversizetröja. 

Jag gav henne Alla mina vänner är superhjältar, vi pratade om barn och satte oss på café. 

Det började regna helt hejdlöst!

Men vi satt kvar. Och berättade sanningen. Så hon i höst kan kräva sina pengar i vadet jag misstänkte fanns men inte säkert visste.

Och jag tycker att hon är så våldsamt fin! På insidan och utsidan, framsidan och baksidan, ena sidan och andra sidan.

"Är alla dina vänner så fotovana och posar när du slänger upp en kamera i ansiktet på dem?"

"Jag umgås ju mycket med Maja...?"

Och hon tyckte jag såg världsvan ut och förevigade detta på bild. Bakom solglasögon. Lägg märke till mannen i fönstret, till vänster om mig. Läskigt och häftigt på samma gång. Tänk som hon kan!

 

Vi kramades hejdå och jag hann precis med en spårvagn för dagens andra dejt!

Och jag blev med lägenhet!

(Bild från min Instagram. Min första och enda bild på Instagram) 

         Jag var töntigt lycklig och gick runt i mina nya hoods (kvarter mamma, inte byxor), såg den döda fågeln från kvällen innan och åkte spårvagn. Genom rutan såg jag han med lockigt hår, jag vet inte om han såg mig.

Träffade kvällens tredje och sista dejt. Den bästa, alla dagar. 

Vi pratade om framtiden, hatade fiskmåsar, var lite extas över lägenheten och drack fanta med jättesugrör.

Vi fotade i spegelväggen, under ett gult paraply och var stört snygga!

Sen gick vi på bio. Despicable me 2. Ja, vi har sett den drunknande tjejen på bioduken.

(Bild lånad från Leos Instagram)

Och  så var vi sådär barnsligt lyckliga som man bara kan vara i Göteborg när det är sommar och kväll och inte ens kallt, när det lyser lampor som blir så våldsamt fina i oskärpan av en 1,8...

 

Kristina

22 juli 2013 21:58

Och tänk att dagen, i alla fall den dela jag var delaktig under, kändes precis så fin som du skriver, kanske lite av ett Pripps blå ögonblick!? Vi var ju så avslappnas coolsnygga som de i reklamen(du lyckades ju till och med fånga det på bild, jag brukar annars se lite mer än lovligt bepppo ut, något jag i och för sig har förlikat mig med genom åren)! Blir fint när vi ska ses igen kan jag tänka... Uppdatering kring sommar och tankar kring vad som komma skall och lite skitprat!
Vet inte om jag ska avslöja att jag hade rätt...det är ovanligt för att vara mig, att inte direkt vilja skrika ut att ha ha vad var det jag sa! Men kanske känns det här jag hade rätt mer rätt eller nåt!?
Tack än en gång för läsupplevelsen, jag skickade vidare till Sandran så får vi se vad hon säger, kram

 

Evelina B

24 juli 2013 22:22

Du är så himlans mycket inspiration för mig.

http://ebjorkdahl.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

No 90 Kleist - till er tjänst No 90 Kleist men bara så ni vet - jag kommer rymma härifrån      Börjar någon slags tolkning på vad som senare kommer att bli startskottet på Glöm inte bort mig-serien. Fotar Terese med pappersblommor fastklistra...

För att jag är livrädd För att jag inte skrivit på så länge För att Maja fortfarande längtar   Jag jobbar med ångest liksom så ofta i juli, är besatt av allt som är orange och låtsas att det är fredag när det egentligen är måndag. Deklarerar ...

  Än finns det tusentals tårar kvar och de är dina att ge vem som helstDe är de dyrbaraste smycken du har så be aldrig om ursäkt igenPanikhänger med klassen, kan inte riktigt fatta att det kommer till ett slut. Allt är fint trots ett brev skrivet p...

  Where there is desire there is gonna be a flameWhere there is a flame someone's bound to get burnedBut just because it burns doesn't mean you're gonna dieYou've gotta get up and try     Tar mig igenom skolstressen och dansar min sista dansu...

  When we all had new Iphones but no one had no one to call...   Det där jag inte tror kan hända - händer. Och han där jag inte tror finns - finns. För det där jag inte tror - tror visst på mig.   Brighton, UK. Vi åker dubbeldäckar...