Amanda: "Har du en väldans lust att skriva en engelskaartikel?"

Lillebror: "Nej."

Amanda: "Men asså, om du känner efter riktigt noga?"

Lillebror: "Okej, jag känner efter riktigt noga... Vill fortfarande inte göra den."

Amanda: "Asså, är du riktigt säker nu?"

Lillebror: "Ja."

Amanda: "Typiskt, då får jag väl göra den själv."

Lillebror: "Mhm! Det läär du ju få göra."

Jaha, det läär jag ju.

.inga som helst fötter på jorden

.långa, omiljövänliga bad

.dans

.mössor/vantar/kängor/volang/halsduk/löööv

.våldsamt mycket mys

.häng med sådana som inte liknar mig på något sätt men som ändå gör mig hel

.musik/poesi/texter/sång

.krispiga mornar

.regn, ser särskilt fram emot regn

nej, det är inget skämt - bästa årstiden är nu

klöver kung hade svårt att förstå detta

"vi måste bara acceptera att hon är en melankolisk och djup människa",

förklara hjärter dam

"ah, en kent-människa",

sa klöver kung

han hade rätt

Måndag.

Spexade runt i hängslen, Martens, enorm halsduk och hängslen:

Filmade Josef Stalins död (hjärnblödning) uppe på skolan tak:

Helt vanlig dag - right?

Dessutom körde jag förbi Staffan. Lite fel, tänkte jag eftersom han förra hösten sa att han skulle hålla sig borta från vägen när jag körde. Ja, tänk så det kan gå.

Done!

/nöjd tjej 

jag behöver liksom göra någonting

bättre än en allergisk reaktion

orkar inte fucka upp med ovärda krig

vill vara först

sen får vi se

Igårkväll såg jag en dålig film. Grät ändå så jag skakade då handlingen var så påtaglig. Slutade med att jag grät till soundtracken större delen av den natten. Började skriva en ny bok nu när den första är klar och inskickad till förlag. Det var den bästa kvällen på länge. Känslor svämmade inte bara över - de dränkte mig totalt. Och jag är
 så förbannat tacksam för det - att jag kan känna beyond words.

Någonting annat beyond words är kärleken jag känner för världens finaste människor som idag flyger till Spanien och Tyskland för att under en vecka försöka göra sig förstådda i land vars språk de studerat sedan sjuan. Jag hoppade av, lämnade in läkarintyg och slappnade av. Det är inte riktigt min grej det där med språk där jag inte fullt kan uttrycka mig. Men jag är säker på att de får helvetiskt kul även om en liten del av mig hoppas att flygbolaget skall strejka och tvinga dem stanna hemma med mig.

Det blir tomt och ensamt utan mina fula små älskade barn. Man blir liksom aldrig riktigt fullkomlig utan dem, när man vet att man annars brukar vara en del av någonting större. Vägrar att tänka på att det ständigt kommer vara såhär om ett år - träng bort träng bort. Men se det såhär - jag kan ägna större delen av veckan åt att plugga och bli världens smartaste - höhöhöhöhö.

I love you. Beyond words. Allt jag har att säga - kom hem. Glöm inte bort mig.

  Två av dem. Svårt att inte älska dem - yes indeed.

Jag blev liksom kär i hela grejen...

  copyright Jonas Walla / Ewa i Walla

ego - my ass