Winnerbäck

Trädgårdsföreningen 2012.07.13

Det är är väl vad man kallar en orgie av Winnerbäckkonsertbilder. Tidig knödde vi in oss på Trädgår'n, köpte en tshirt, såg en kille trilla ner från någon annans axlar, åt kex och vindruvor, slängde konstiga blickar på andra - fick minst lika många tillbaka men hade i alla fall varandra.

Långt fram stod vi, tredje raden cirkus - även om man sällan står i rader. Det var nästan så att man kunde ta på den lilla gubben med så oerhört små och smala ben. Välspelat i alla fall. Men det som gjorde större delen av showen var bakgrundsfilmerna. Till Om du lämnade mig nu dansade två unga på skärmen bakom - det var så fint att jag dog litegrann. Men bästa låten på hela kvällen måste än en gång ha varit Söndermarken. Och filmen bakom lika passande.

Och visste ser det ut som att han ser in i kameran emellanåt? Ja, jag säger då det...

Jag är fräääääsch.

Hängde i Götet med min lilla fågel. Såg på bio och stördade allmänt. Efter att vi hämtat ut mitt pass (höh) och tömt mig på cirkus 4,5dl blod. Så tjaa, nu har jag väl räddat världen ytterliggare...

Mitt huvud fungerar sämre än vanligt just nu, därför spar jag på alla dagens detaljer.

Jag har kört hem min måndagsdejt och lyssnat på musik i bilen tills hela hjärtat vibrerade. Tänt knubbislamporna och konstaterat att ja, jag är hemma - äntligen!

Min garderob är sorterad och välfylld, nytvättad tvätt hänger på alla möjliga kreativa ställen i hela vardagsrummet och det falkmanska palatset är städat. Ändrat i mina hyllor har jag gjort och bäddad med nytvättade lakan. Mörkare än förut, för nu är det snart höst. Och som jag älskar det!

Och om imorgon:

G:"Vi tar en dag ute helt enkelt och utnyttjar fritidskorten lite."

A:"Ohja! Det är preciiis vad vi gör! Kan åka till Gbg och äta om vi vill - fritidskorten är våra biljetter till framtiden och ovissheten. Det blir jäkligt bra!"

G:"Vi har en dejt!"

Innan jag möter upp min fina för en favorit i repris och tisdagsdejt så skall jag lämna blod. Alltså rädda världen.

Och här tänkte jag lägga upp en bild men så orkade jag inte det. HeppHepp.

Alla mina tillhörigheter är nerpackade i väskor och tygpåsar. Lite vemodigt är det. Att jag skall flytta hem idag. Trots att jag längtat efter den här dagen likt maniskt emellanåt när livet här uppe känts oinspirerande och sista arbetspasset känts som låg det borta vid horisonten. Men så kom alltså sista dagen ändå, med strålande sol och hoppfulla vindar. Och det slår mig att det är det här jag kommer minnas. Vara nöjd med att få komma hem till det gröna och inspirerande och allt gräs som doftar så makalöst gott – men jag kommer minnas det soliga, det varma och fina.

Vemodig som sagt. På gränsen till sentimental är jag. Så länge sedan det var jag flyttade hit och så mycket som hänt sedan dess. Planerar att skriva ett långt inlägg om massa random grejer som hänt i sommar, både i och utanför sommarstaden där jag nu tillbringat åtta veckor med undantag för några välbehövliga hemresor. Dessutom har jag ju en sommar2012lista att presentera och redovisa…

Men det går inte att blunda för det faktum att jag inatt sover i min egen säng. I rummet där en låda med glada tankar och hoppfulla färger exploderat. Och att det är sista gången jag cyklar ifrån klipporna jag suttit på oräkneliga många gånger i sommar med solen i ögonen. Så jag tar fart, förbi segelmakaregatan och serpentinvägen. Delfingatan och fisketången. Alla sjöbodarna och den där parken där utomhusscenen ligger där jag alltid tänkt att vi skulle kunna spela. Vi kommer inte spela där. Inte nu, inte i sommar. Och där intill står de där buskarna som doftar så ofantligt mycket sommar.

With love. Miss no easy.

Ser tillbaka på veckan och tänker att det var en riktigt bra sådan. Helgen började med tapas på bryggan i solen och havet lugnande i periferin. Årets första kantareller dessutom - sämre kan man ha det.

tapas/brygghäng/karta/solnedgång/grym altan

En måndagsdejt fick jag - en fin sådan. Som mötte upp mig på jobbet och vi handlade tillsammans. Elise. Trevligt prick det där. Tacos åt vi, pratade massa skit, lyssnade på Kent, tittade på Vänner och världens feel-good-film. Hög mysfaktor på det!

Natten mellan tisdag och onsdag fick jag ett "jag cyklar upp imorgon"-sms. Eh, jaha, tänkte jag. Så det blev till å ställa klockan på tidigt på min lediga dag, ta en PW ner till affären - köpa frukost, städa hela lilla lägenheten, springa en sväng till apoteket och tillbaka, bra uppförsbackar det där - panikduscha och tja... titta på OS. Innan cykeln dök upp. Emil kom hit. Trevligt. Hehe.

Kära kusin och tillhörande pojkvän kom upp igår. Som sagts tidigare så mätte vi varandra ögon. Inget konstigt alls. Och efter en rysligt bra dag på stranden har vi nu varit nere och handlat och skall snart käka tacos och gubbgodis. Tjoho!

  lilla Mys storasyster/nya jeans/dr Martens/kusin/kusins pojkvän/ankare/skosamling

Min kusin har kommit hit och landat i mitt knä i en liten röd fåtölj. Hon gnäller över mina höftben och mäter mitt öga. Frågor på det?

"Jag vaknade med ett stort jävla ankare målat på benet och vaga minnen om hur det kom dit..."

Att äta lunch och prata så länge att man hinner bli hungrig igen. Och att gå i hamnen och äta kvällsmat på en uteservering när solen går ner. Att titta på en Winnerbäckkonsert på dvd och komma på att man har en sommarlista att pricka av. Att få ett ankare målat på benet och stryka punkten 'tatuera mig'. Att pricka av fler saker från listan, att göra bakåtkullerbyttor i en säng och trilla ur. Och någon som blir rädd. Att sova alldeles för lite med ett fönster öppet för att släppa in augustinatten. Och det där med att hitta svarta märken på lakanet morgonen efter - hans tatuering färgade visst av sig.

Jo - visst är det väl så - att livet är förbenat fint ändå.